För alla

Denna dag som idag

2016/01/26

dag1

Vissa dagar är konstigare än andra och ibland blir det så konstigt att man med skräckblandad förtjusning inväntar nästa händelse…

Börjar dagen helt fantastiskt med en slapp macka med leverpastej och skivad gurka. Med den slappa mackan i ena handen och telefonen i den andra så glider gurkan, slappmackan går itu och plötsligt flyger det macka, gurka och en telefon i luften. Bam, där sprack hela glaset på telefonen…

iph

Jippiee, mitt arbetsinstrument. Nåväl, iväg till köpcentret och på vägen stannar jag och ska rasta den håriga prylen. Kliver ut på en äng med mina skinnstövlar och då säger det klafs och båda fötterna sjunker ner till anklarna i leran. Härligt med dyngsura strumpor och leriga skor. Som tur är har jag alltid papper i bilen för man vet aldrig när en fis går fel eller när man kliver ner sig i en leråker. Nä, just det…

In på Teliabutiken som dagen till ära har ett systemfel vilket innebär att de inte har någon som helst kontakt med sitt affärsssystem, kassa eller annat kul som kan behövas. Tipsade mig dock om andra alternativ som gick skitsmidigt.

All heder åt Phone Art som på 20 minuter fixade ett nytt glas. Givetvis hann jag ju spendera lite pengar på byxor och ett par toppar under väntetiden. Speciellt obra just i denna månad som är fylld av allsköns utgifter.

Det kallas kort och gott – hjärnsläpp.

Styr kosan hemåt igen och tänker att det är lika bra att äta lunch ute så sparar jag lite tid. Halar upp mitt lilla stämpelkort på lunchstället och se där ja, sista stämpeln och idag blir det den bästa lunchen – den som är gratis!

Klarar av hela salladsbuffén utan att doppa halsduken i dressingen men lyckas med konststycket att skvätta ner en hel gubbe med köttfärssoppa.

Väldigt varm var den också men han lovade mig att nästa gång när han lagar soppa så ska jag få komma hem till honom så ska han skvätta ner mig.

Jamen tack, men nej tack. Hade han inte haft en så otroligt ful tröja så kanske jag antagit utmaningen. Nästan så jag hoppas att fläckarna inte går bort. Så himla ful var den.

Sedan avslutar vi den förmiddagen med att släppa en fis, som inte alls var en fis…

fart

Eftermiddagen avlöpte dock utan större besvär. Efter jobbet skyndade jag mig att dammsuga och skura den vita trappan upp till övervåningen innan kvällens träning. Jättekul med hund ibland, särskilt i blött väder. Torkade faktiskt tassarna men måste missat något eller om jag inbillade mig att jag torkat henne. För se så gulligt, massa leriga tasspår i hela trappan.

Känns ungefär som att gräva en grop och sedan gräva igen den. Till ingen som helst nytta.

Sedan iväg till Zumban. Gång nummer två och svettig blir man. Nästa gång ska jag däremot inte ha så slappa trosor för mellan hoppen där en stund var halva apparaturen på väg ut. Det blir lite slappt med åren om man säger så.

Hursomhaver, vi har det väldigt kul där i vår hörna och jag kan faktiskt inte hjälpa att hela gruppen envisas med att hela tiden gå åt fel håll.

Nu har jag tagit kväll och ätit upp en hel ölkorv med det fantastiska namnet ”Lucifer”. Detta sker samtidigt som jag talar med min äldsta son i telefonen. Det är nämligen han som har planterat ”Lucifer” i mitt kylskåp. När jag säger att jag nu har dragit i mig en hel korv, myser han lite och önskar mig lycka till när den ska ut.

Tack för den, säger jag och längtar redan efter morgondagens härliga överraskningar.

En dag mitt i livet, denna dag som idag.

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam