För alla

Ensam eller tillsammans?

2017/11/13

Med lite nya synintryck så börjar ju den lilla ärtan rotera. Efter ett drygt dygn i en annan miljö så sätter det igång. Är trött som fan egentligen, snorig och lite urrig inombords men att vila är ju så satans tråkigt ensam. Så därför kan man vila sig i form – tillsammans!

Är så glad att jag åkte iväg i helgen, trött som ett as men hade verkligen inte blivit piggare av att ligga hemma i soffan och ha dåligt samvete över lång gräsmatta, pelargoner som snart fryser röva av sig eller av den härliga stryktvätten som jag i och för sig har gömt. (Fiffigt men lider tyvärr inte av dåligt minne ännu)…

Så det var bara att klunka i sig några koppar kaffe, packa ryggan och dra. Och det var så skönt…

Mat

En härlig brunch med fantastiskt trevlig personal och mysigt sällskap. Sedan handla lite ingredienser till kvällens middag där jag gjorde min superenkla men svingoda trattkantarellsoppa. Min vän stod för efterrätten som blev en saftig kokoskaka som gled ner på högkant ackompanjerad av en god whisky.

Bara hänga i soffan och bara vara – tillsammans. Så skönt.

Soliga söndag

På söndagen en lång promenad i solen som kryddades med det som inte skulle ske. Handla kläder. Men vad fasen, den klänningen kunde jag inte motstå. Ser ut som en polkagris/bakelse i den men jag bara älskar den. Om man nu är rotatjock så är det bara att inse, ibland ska man inte ha en volang över arslet eller massa tyg runt stället där midjan egentligen ska vara placerad. Men det skiter jag i, den gjorde mig glad!

Sedan kommer vi det till det helt underbara som har uppslukat mina tankar. Tillbringade söndagseftermiddagen på ett ställe där det var lite skön blandning av människor. Säkerligen samma gubbar och tanter som hänger där allt som oftast. Deras kvarterskrog. Men att se hur människor sitter där vid sina egna bord, en och en. Ingen samtalar med varandra utan de sitter där med en till synes tom blick och en öl och bara tittar ut i tomma intet. Då funderar ju jag och det drar igång i ärthjärnan.

Men jag dömer verkligen inte. Kan tycka det ser lite mysigt ut samtidigt som jag funderar över hur de egentligen har det.

Väljer de detta själva och är fullständigt nöjda eller är de helt enkelt störda? Eller trygga och vill bara ha lite människor runt omkring sig? Tror att i en stad kan man många gånger känna sig mer ensam än på en liten ort. Fördelen med en större stad är väl att man kan gå ut och sätta sig en söndag på en restaurang eller pub och ta en öl utan att bli stämplad som alkoholist. Eller allmänt störd.

Den där förbannade lördags- eller söndagspromenaden

Finns väl ingen gång i livet som när man har kommit ur ett trassligt förhållande eller skilsmässa som man ser så många till synes lyckliga kärlekspar som hand i hand kuttrande spatserar gatan fram. (Med fördel en söndag när bakfyllan parkerat sig som en betongkeps på huvudet).

Eller den honungsdrypande familjen ”lycklig” där barnen rödmosiga av lycka studsar framför liggvagnen, där det senaste tillskottet i familjen ”sirap” sover tryggt i sin hemstickade angoramössa. Vagnen dragen av den stolta pappan som med sin manlighet får en att trilla baklänges i sin egen skit, (med betongkepsen fastlimmad), ömt lägger armen om sin kvinna som med ett kärleksfullt leende blickar upp mot hans nyrakade fejs.

Behöver jag nämna att trebarnsmamman är smal, vältränad och har bröst som två geléhallon?

Tacksamhet

Nä, så misslyckad kände jag mig verkligen inte i helgen. Skönt att man har utvecklats och kan tackla dessa företeelser med en viss måtta av verklighetsuppfattning baserad på erfarenheter.

Hur som helst, tycker iallafall jag att det är skönt att vara tillsammans. Dela tankar, känslor och med- och motgångar. Så trots lite snuva och allmänt frusen så är jag ändå idag glad och tacksam över att inte behöva vara ensam. Känner mig piggare i sinnet över alla nya synintryck och upplevelser.

Inte blev det sämre ikväll när jag fick hämta mina goa kamrater som varit på semester. Skönt att ha dem hemma igen och deras glädje över sin resa smittar även av sig på mig. Nästa gång hoppas jag det är någon av dem som skjutsar mig när jag ska ut på min nästa resa. Längtar så efter att få resa till sol och värme.

Men var sak har sin tid. (Jo, jag tackar, har liksom lärt mig det).

Ensam eller tillsammans? Tveklöst – tillsammans.

Kram kram

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam