För alla

Ett fint farväl

2017/04/20

Då kom den där dagen till slut när det var dags att ta farväl.

Min ständiga följeslagare, den håriga prylen rockade till slut på den sista versen och jag var tvungen att ta mitt ansvar som hennes bästa vän och ta beslutet. Man känner sig som en bödel men efter nästan elva år tillsammans var mitt beslut det bästa för oss båda. Det blev ett lugnt fint farväl med hjälp av världens bästa veterinär som jag är evigt tacksam.

Bilden är tagen efter en sen kväll när matte spelat musik och dansat så det verkligen räckte och blev över. Vi delade inte alltid musiksmak om man säger så…

Tyvärr inte många bilder från valptiden men den här är ljuvlig. Första besöket hos Marianne & Stefan och deras urläskiga stora schäferhundar. Bäst att lägga sig i garderoben en stund.

 

Elva månader gammal och iväg på semester med Marianne och Dilex till Idre. Långa vandringar med ryggsäcken laddad med soppa, knäckebröd och kaffe. Många gånger höll vi på att fylla byxan för det fanns tamejfan renar överallt. Dock inte just här.

Många stunder har vi haft som denna. Medhavd matsäck, spårträning, sökträning och uppletande. Fy fabian vad jag har legat och filosoferat i mossan under många timmar och år som figurant. Träffat massor av duktiga träningskompisar och lärt mig enormt mycket. Känslan när man lyckats klämma ett helt spår eller hitta den där tokiga dåren som ligger gömd i en håla är obetalbar.

Åren som resurs till polisen som sökhund var rolig men svettig. Det var ett jävla tränande och traskande. Oerhört spännande mellan varven också och att vara ett med sin hund och lita på varandra till hundra procent- det är bara wow!

Hon har verkligen ställt upp. Här förfestar vi hos mamma innan en 80-tals fest. Den håriga fick dock stanna hos mamma och titta på TV, käka knäckebröd och få obegränsat med kli.

 

Så söt men ändå så jävlig. En oslagbar kombination.

Sista bilden på min kompis. Bara veckan innan hon kastade in handduken. Vi hade börjat utforska våra gamla marker i Småland på kvällarna efter jobbet och jag är så glad att vi hann med det också. Är så tacksam för alla år men känner också att det ska bli skönt att få känna mig lite fri ett tag nu. Kunna åka iväg när jag vill och inte behöva bry mig om rastningar och mattider. Var sak har sin tid.

Nu är det andra tider som stundar och efter diverse sorger och bedrövelser de senaste åren så njuter jag i fulla drag av det som livet serverar mig just nu. Även om de sista dagarna arbetsmässigt har varit på gränsen till rent plågsamt så tar jag mig igenom det också. Problem sopar man inte under mattan utan de löser man – med stort besvär men ”a woman got to do what a woman got to do”.

Inte så dumt att ha svart bälte i dekadens mellan varven. Det är fanimej svinbra!

Ha en underbar helg och ljuset i tunneln behöver inte alltid vara ett tåg.

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam