För alla

Flyttlådor

2012/11/04

Japp, då var flytten  avklarad. Nästan alla kartonger uppackade och känslorna åker berg och dalbana.

På ett sätt skönt att vara tillbaka på den ort jag tillbringat 19 år av mitt liv på. Men känslan är väldigt konstig. Känns som när man som ung flyttat till en annan ort och kom hem någon helg till en gammal kompis eller till mamma och pappa.

Har skänken (en möbel för ev. retards) som jag växt upp med, först hos mormor och morfar och sedan hos och mamma och pappa. Nu står den sedan flera år i mitt hem och inte förrän nu, när jag kliver ut ur mitt sovrum och det första jag ser är skänken, gör att jag känner mig omväxlande fem år igen och ska tassa ut till mormor i köket och få sitta vid köksbordet och (röka), nej få en macka eller en karamell.

Mormor startade nämligen alltid sin dag med en halv karamell och en cigarett. Var man då snabb, så fick man den andra halvan av (ciggen), nä såklart karamellen. Hon drog också en liten morgonfjärt i samband med rafsandet i skåpet efter karamellen. Trygghet faktiskt, då visste man ju att det var morgon.

Den andra känslan är när man som vuxen sovit över hos mamma och pappa för att festa med gamla kompisar och varit lite på kanelen och ska försöka uppföra sig när man ramlat in framåt morgonkröken.

[box]Den där jävla skänken gör att hela barndomen sköljer över mig![/box] Sedan kan det vara så att lägenheten jag nu ska bo i (förutom mitt hem i Skåne) är så himla mycket 80-tal. Känner hur det rycker i symaskinstarmen och jag vill bara sy upp en cafégardin till köksfönstret och en ballongkappa till vardagsrummet

Luktar lite mögel på toaletten som verkligen behöver renoveras.

I min ålder får man ställa krav och man får tycka att detta är okej, detta är inte okej. Så det så. Men jag har löst det bra, med doftljus och han där uppe var ju snäll och såg till att mitt arsle hamnande en bra bit från näsan. Det kan man känna tacksamhet över i stunder som dessa.

På ett sätt så himla mysigt att vara tillbaka. Älskade M som hela sommaren när vi installerat oss i huset i Skåne och hon har huserat i sitt Skåneparadis, har sett till att vi har fått god hemlagad mat, försåg oss oss även igår kväll med kanonmat på hemmaplan. Alla som tittat in idag och tagit en kopp kaffe gör att man känner sig så välkommen. Goa syrran med familj som gjorde sitt bästa för att lätta upp det hela, för hon förstår hur jag känner:

Det här fixar du snart till, det är du duktig på!

C:s syster med man som kom förbi med middag. Att yngsta sonen som bor på orten tittade in och tyckte att vi kunde ju lika gärna bo ihop, eftersom vi bara kommer att vara här på veckorna och tillbringa helgerna i Skåne. Men nej, tror inte det. Men så gott att få krama ungen och känna att man bor lite närmare varandra. Men visst skulle det kännas tryggt att lämna lägenheten till denna unge man varenda helg. 

Skönt att rasta den håriga prylen på marker man känner väl. Längtar till min älskade skog och de rundor jag känner som handen i handsken. Så gott att vara tillbaka på många sätt.

Men har verkligen trivts kanon i Jönköping, med både jobb och boende. Det är med stor sorg i mitt hjärta jag säger farväl till detta. I väntan på flyttbilen i torsdags gick jag bort till mina gamla jobbarkompisar och snyltade in mig på deras torsdagsfrukost och det kändes så skönt och samtidigt så sorgligt.

Fan, jag lider av separationsångest och samtidigt som det är ett val jag gjort och absolut inget jag ångrar, så känns det i hjärtat som fan.

Herregud, jag har inte flyttat från en lägenhet i hela mitt liv utan att ha suttit i tvättstugan och lipat och sagt hej då. Inte kunnat sälja en bil utan att åka en runda och trycka in bästa cassetten i spelaren, lipat och sagt hej då. Nu har jag flyttat från ett hus i Jönköping med spöken och allt, men är osäker på om jag verkligen hann säga hej då eller om det gick för fort. Vill gärna ha med mig spökena till min nya lägenhet och jag ska göra ett allvarligt försök när jag har slutbesiktningen.

NU är det en ny era i livet! Nytt jobb, boende i Skåne och Småland.

Ett steg närmare mitt slutmål – kistan…

Nä, såklart måste jag hinna ställa till det lite till innan det är dags. Har mina visioner och mål. Njuter under resvägen och älskar verkligen livet.

Tack gode gud att jag har vett att uppskatta och känna in det som finns runt omkring mig. Tack gode gud för alla människor som gör mig hel och även de som ibland gör att jag går sönder. Tack gode gud för alla tårar och alla gapskratt som är min bensin.

Shit pommes fritt, livet är en förunderlig resa och så länge man törs vara med i matchen [highlight]på sitt eget vis[/highlight] – ja, då får det fan i mig duga!

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply Anna 2012/11/04 at 19:30

    Som alltid skriver du FANTASTISKT!!

    • Reply Tjockatantenistan 2012/11/13 at 18:42

      Tack snälla, så gött med respons! Kram

  • Reply Tobbe 2012/11/13 at 07:43

    Snubblade in här pga (eller tack vare…) G+ och kan inte säga annat än att jag blev lite betagen i ditt sätt att skriva. Trycker på stjärnan i Chrome…!

    • Reply Tjockatantenistan 2012/11/13 at 18:42

      Tackar, tackar, alltid kul med respons 🙂

    Leave a Reply

    Protected by WP Anti Spam