För alla

Förkylning nr 35, frågor på det?

2017/02/16

skyltJa, så känns det verkligen efter månader av förkylningar, en och annan influensa, yrsel, hostan från helvetet och annat smått och gott. Men nu kan jag bara skratta åt eländet och konstaterar – såhär har det sett ut och såhär ser det ut.

Nu gläds jag åt allt. Att jag kan hålla mig vaken flera timmar i sträck. Jag kan skratta och till och med tycka det är kul att träffa lite folk. Kan ta en timmes promenad utan att hosta så jag kräks, till och med en och annan uppförsbacke. Jobbet går faktiskt som en dans och enligt tant doktorns alla prover hittills så är jag kärnfrisk.

Så nu är det bara att jobba sig tillbaka till storformen igen!

ljungelKänslan när jag får komma hem till mitt Höganäs är i vanlig ordning oslagbar. För att piffa upp mitt något enformiga liv investerade jag i en liten djungelhörna som det är ljuvligt att glo in i medans man sträcker ut en trött rygg på golvet.

Tända upp varenda ljusstake i huset – det är mysigt

stångRitualen när man kommer hem efter några dagars frånvaro är att sota pannan och bli kolsvart. Sedan är det bara att gå runt och tända på! Fördelen denna årstiden såhär på kvällen är ju att inte ett endaste dammkorn syns.

Välfyllt vinförråd

alberoneJa, det kan jag inte direkt skryta med för tillfället men en sådan här goding måste alltid finnas i lager. Ikväll får den avnjutas tillsammans med lite grovskuren parmesanost och rökt korv. Tack gode värld att min lust att sörpla goda rödviner har återvänt!

Njuta av livet

relaxSå jävligt som livet har känts det senaste halvåret kan jag ärligt säga att det har jag aldrig upplevt förut, men oj vad jag har lärt mig mycket!

Det var inte farligt att sträcka ut en hand och be om hjälp. Inte heller var det farligt att blotta sig och säga hur jävligt det varit. Många nya vänner och bekantskaper som verkligen visade sig vara betydelsefulla i mitt liv. Att även jag måste skärpa till mig och vara ödmjuk och ta mig tid att läsa mellan raderna för att kunna hjälpa mina vänner som behöver det.

Att våga vara galen och göra det man vill och inte det man inbillar sig att andra förväntar sig av en. Leva mitt eget liv och våga ta mark och göra mina egna val.

Så kort sagt – mig slipper ni inte, jag kravlar mig sakta men säkert tillbaka i förarstolen och ser fram emot en härlig vår med eller utan förkylningar.

Som jag alltid har sagt (eller åtminstone sedan jag hoppade runt på kryckor med en bruten fot), att kunna slänga benen över sängkanten och för egen maskin kunna ta sig till muggen relativt snabbt när blåsan är full – då har åtminstone jag livskvalitet!

Tjo flöjt och stor kram till er alla. Det var riktigt skönt att sätta sig och blogga en stund.

Kram kram

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam