För alla

Hang gliding

2013/01/02

Inte många dagar kvar nu. Synd för nu börjar det ju att stabilisera sig. Nu vet man vad som händer efter en måltid och inväntar nästan med glädje utfallet. Sedan är det liksom bra och man kan utan problem röra sig i områden utan en toalett eller vad man nu ska kalla det som står till buds. På stranden idag efter lunchen och den sedvanliga krampattacken satte in ca 10 minuter efter sista tuggan, då visste jag att nu är jag hemma. När jag satt där i bajamajan ”Indian style” så funderade jag till och med på att ta upp boken och läsa lite. Då har man verkligen landat i tillvaron vill jag mena.

Firat nyår som var både trevlig men ändå lite avslagen. Förra gången vi firade nyår i Indien var det helt galet! Men den här gången var det lite matt och vad förklarar man det med? Jo, alla jävla ryssar som bara förpestar mitt Goa.

Som tur är fick vi två ryska tjejer vid vårt bord som verkligen var trevliga, annars var det en megastor tragedi. De super som svin, beter sig mot servitörer på ett sätt som är vidrigt. Tar mat i stora lass, plockar av alla fina dekorationer och bara svinar. I baren där allt är fritt nöjer de sig inte med att beställa en drink i taget. Nej, de tar hela flaskor och de små indierna vet såklart inte vad de ska göra. Jag skäms ända in i benmärgen när jag ser hur de beter sig.

När man pratar med indierna håller de med men samtidigt ursäktar de sig med att ryssarna har ju pengar och deras överlevnad hänger såklart på pengarna. Och visst är det så. Klandrar inte alls indierna utan blir bara ännu trevligare mot dem och tackar och säger ”pleaese” så mycket jag orkar. Men så synd att de ska förpesta mitt älskade Goa.

Vilken tur att jag iallafall fick träffa två trevliga ryskor så inte allt mitt hopp om den delen av världen fullständigt försvann. Feta, med gult hår, gult och silver i en salig blandning och bara supa. Karlarna går runt som om de har eksem i armhålorna i sina fula badbyxor, gapar och skriker. Kärringarna med sitt gula hår fnittrar och viftar med sina långa äckliga naglar och glittriga sandaletter. Ungjävlarna hanterar hundvalparna på stranden som skit och föräldrarna sitter bara och halsar grogg och skrattar.

Jag har skrämt skiten ur ett antal ungjävlar med mitt onda öga och nu är jag utvilad, så de sista dagarna ska de få smaka på den varan flera gånger.

Om man bortser från ryssarna och den taskiga magen så är allting alldeles underbart. Detta är mitt paradis (tillsammans med Höganäs).

Ligga på stranden, känna hur vinden smeker kroppen med sin svalkande värme, höra vågorna höga som slår mot stranden med ett inbjudande rytande. Se alla småkrabbor som ilar runt och försvinner ner i sina hålor, känna friden och lugnet och känna lyckoruset – jag är här igen! C som går sina timmeslånga promenader på stranden och utan att ställa klockan vet jag av någon underlig anledning när det är dags för mig att gå och möta honom.

Varma, svettiga och sandiga. Ingen tid att passa, bara vi två och så lika i mångt och mycket. Många kvällar har vi lagt oss i sängen med den sköna luftkonditioneringen på redan vid fem på eftermiddagen och bara stannat där hela kvällen. Läst böcker, snuskat oss såklart och mellan varven får jag som är lite frusen gå ut på balkongen och värma mig lite.

Sedan har jag gjort något som jag aldrig trodde var möjligt. Den här knubbsälen har svävat över havet i en ynklig fallskärm. Bildbevis finns! Så mitt nyårslöfte är redan infriat och det var en mäktig känsla. Att övervinna en rädsla är mäktigt och jag är stolt över mig själv.

God fortsättning på det nya året alla underbara människor. Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam