För alla

Hej då jättelänge

2017/10/24

Då har man tagit ett sista farväl av sin mamma. Sista och sista kanske det ändå inte är, för riktigt har det inte sjunkit in att hon är borta för alltid då det gick jättefort på slutet.

Att välja sin egen tidpunkt och plats

Kan nog bli några ”hej då” till fast inte just i ett kapell. Så himla skönt för jag har nog aldrig varit så rädd förut för något, som inför detta. När jag satt mig i bilen i måndags morse för att köra upp till Småland vibrerade precis hela kroppen.

(Då fanns det en sak som höll mig uppe men det sket sig och det kanske var lika bra det. Jag har fan i mig även svart bälte i att tackla besvikelser).

Denna dagen som igår

Att ändå sitta där i kapellet tillsammans med mina söner, min syster och hennes goa familj tillsammans med min farbror och fru, Gunilla med son som funnits i våra liv sedan vi föddes. Nya väninnor till mamma som jag aldrig träffat förut – den totala känslan av gemenskap är något jag kommer att bära med mig resten av mitt liv.

Få ha min äldsta son på min högra sida och min yngsta son på den vänstra ingav någonstans ett lugn trots att knäna skakade som asplöv. Det är så deras namn för evigt är intatuerade på min kropp, äldsta sonens namn på högerarmen och den yngstas namn på min vänsterarm.

Att se syrrans äldsta grabbar som båda är militärer fint skrudade i uniformer fick med all övertygelse mamsen/mormor att nöjt dra på smilbanden. Så stiligt och värdigt.

Min älskade farbror som bara är tio år äldre än mig och som jag partajat med många gånger i ungdomen sittandes i rullstol med endast ett ben var tufft, men han led fortfarande av den hjärtliga humor som präglar hela vår familj. Som hans fru sa, han är 1,92 på ena sidan och 1,50 på den andra.

Efterfesten

Sedan drog vi alla hem till syrran och hennes man Jerry. Smaskade smörgåstårta och chokladbiskver, helt i morsans anda. (Rödvin såklart, men hallå)…

När alla gäster och barn lämnat landade jag, syrran och hennes underbara man i storsoffan. En liten vilning och sedan hade vi en skön avslappnad kväll med många goa skratt. Älskar genuina, ärliga människor.

Okej, jag och syrran låg där som två paddor och hennes man fick åka och handla ostbågar och Pepsi. Vi var så uttröttade av alla känslor så det gick inte ens att pressa i sig ett glas rödvin till. Åt kanske en näve ostbågar för jag ville gärna vakna fem kilo lättare. Syrran ville vakna femton kilo lättare. Vi glömde väga oss i morse för vi hade hade en trevlig långfrukost!

Så blev det idag

Upp i ottan idag och sedan iväg till mammas lägenhet och gjort ett megaröj igen. Skönt att mycket av husgeråden kommer en människa jag nyligen lärt känna till gagn som nu fått en egen lägenhet.

Soptippen igen o igen såklart och ta mig fasen, i Småland är det så mycket som är brännbart…

Att tvingas vakna

Tänk vad mycket som ställs på sin spets när man genomgår en stor sorg. Tacksamheten över alla fina vänner som bara finns där, familjen och min syrra som många gånger är en spegel av mig själv. (Fast fyra år yngre). Min kärlek är för evigt till denna otroliga människa.

Man inser också att saker man inte mår bra av ska man undvika. Att ramla in i gamla mönster, känna sig bortprioriterad och trampad på – det är bara ett stort ”dra i bromsen” och lägg i backen. Oavsett relationer man har i livet, med vänner eller partners, så känns det rätt så är det rätt. Blir man gång på gång bortprioriterad eller hela tiden är den som kompromissar så är det fel. Känslan och insikten att även jag har ett val är skön.

Jag kan vara tuff som fan men också otroligt klen, rädd och liten. Framförallt en tendens att vara lite väl för överinseende. Så jävla trött på att bli besviken och det är ju faktiskt bara jag som kan se till att jag inte blir det.

Allt som händer har en mening och kanske jag för första gången i mitt liv verkligen kan göra skillnad för mig själv, långsiktigt.

Så tack lilla mamsen

Den här sista resan med dig blev en ögonöppnare. Nu ser jag fram emot en vecka av nya roliga projekt att sätta tänderna i. Och vill jag gråta och säga ”hej då jättelänge”, ja då gör jag fan i mig det.

Skönt… imorgon ska jag köpa mig en (visuell) skateboard och bara ”skatea” vidare i mitt liv. För jag har bara ett och det kan ta slut när som helst. Det som räknas är människor som får dig att må bra. Som stöttar dig men inte heller alltid stryker dig medhårs.

Tack till min underbara familj och mina vänner som fladdrar runt i mitt liv för alla nya sköna in- och uttryck. Det ska vara gott att leva!

Kram kram

 

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam