För alla

I mina andetag

2017/11/07

Efter diverse små och stora vedermödor har jag då kravlat mig upp i sitsen igen. Okej erkänner, små och stora psykbryt. Det är förbannat jobbigt att bli vuxen och när det känns som jävligast, då brukar jag låtsas att jag vill vara Karlsson på taket som bara flyger runt i mina hängselbyxor, småfet och odrägligt självgod. Brukar räcka med en dag sedan är jag nöjd. (Man kan ju inte äta hur många köttbullar som helst).

Tisdagschocken

I morse chockade jag mina juveler rejält genom att ta fram min sport-BH! Vänster patte försökte smita ner i troslinningen men jag fångade den snabbt och vips hade jag paketerat tvillingarna i en bastant och stadig sport-BH. Nu skulle vi minsann ut på äventyr!

Yogastudion, den hemliga

Så hamnade vi då i en yogastudio under jord. Tillsammans med det lugn som till slut infinner sig när det första nervösa fnitterkaoset inombords har lagt sig. Det tar en stund då hjärnan jag har med mig är full av skit och skruvade tankar.

När man sitter där i lotusställning (skräddarställning) och yoghurten (vi kallar helt enkelt yogaläraren för yoghurten), som pratar om bäckenchakrat som har färgen rött, ja då är det inte svårt att tänka; Mmm, ”tell me about it”, att det det är rött neråt bäckenet, det vet jag.

(Efter snart ett års konstant närvaro av ”indianer i vassen” så vet jag nog hur det känns. Över nu, tack ock lov efter diverse insatser)!

Fastna

Så ska man hålla andan och fastna i ett rotlås och lyfta bäckenet från yogamattan. I min värld handlar det helt enkelt om att knipa igen en riktig brakskit. Smart som jag var just idag så hade jag inte inmundigat någon frukost. Så med andra ord, totalt ofarligt för min del och jag kände mig nästan lite världsbäst.

Den stora flåsningen

Efter den stora låsningen av mumindalen går vi sedan vidare till andningen. Att sitta i lotusställning och skuggboxas samtidigt som du ska ”eldandas” i två minuter funkar säkert för en del. Men om jag hade dragit på som man skulle, hade jag fyllt hela det underjordiska rummet med snor på rekordtid.

Efter ”skuggboxningen” fortsatte vi sedan med en fingertoppsövning där man skulle rabbla ett mantra samtidigt som varje fingertopp fick sig en rejäl genomkörare. Jag körde ett eget ”hittepå” mantra i mitt huvud som kändes bra och körde på som fan där med fingrarna. Och det är ju det som är så bra med yoga, man kan göra det som känns bäst för en själv!

Dessa två övningar kommer i förlängningen att innebära att jag om två dagar inte kommer att kunna torka mig därbak. Skönt att man har vänner tänker jag då…

Sus i kupan

Det handlar mycket om andning i yoga och när man håller på med djupandningar, flåsande (eldandning) och så vidare så blir åtminstone jag väldigt yr i bollen. En liten fundering som dök upp i dag, (kanske på grund av att jag inte kunde köra på med tanke på snoret), var att det kanske inte är så konstigt att man upplever människor som håller på med andlighet och alternativa grejer som lite ”flummiga”.

Jag kan lätt jämföra känslan efter en riktig ”tango” i sänghalmen där det har flåsats lite och efter det stora vulkanutbrottet kan det infinna sig en form av yrsel och självklart en fantastisk tillfredsställelse över ”tangons” så kallade crescendo, (tyckte det lät bra, ”tangons crescendo”). Man mår ju helt enkelt skitbra!

Vilken härlig kickstart

Hela dagen har jag burit med mig en känsla av lätthet, såväl fysiskt som psykiskt. Yogan i dag fick min kropp att vakna, sträcka ut och fyllas av energi. Yoghurten var jätteduktig och jag kommer definitivt att infinna mig där inom en snar framtid igen.

Vad gäller det psykiska välbefinnandet så har jag gjort den resan själv (med hjälp av mina vänner såklart), men att poletter trillar ner – ja, det tillskriver jag mig själv.

Mitt andetag

Hela världen känns som om den befinner sig i ett konstigt tillstånd och har så gjort under ca två års tid. Denna utvärdering gör jag genom mig själv och den omgivning jag vistats/vistas i. Just nu känns det som om jag går från klarhet till klarhet och vågar ta mark. Jag tror faktiskt att jag fått det jag behöver för att våga kliva vidare mot det som är mitt nästa mål.

Efter regn kommer det faktiskt solsken och att se det lilla i vardagen kan vara det stora för någon annan. Men det kan jag inte hjälpa. Min vardag är min vardag och genom att vara ärlig och försöka mig på en förändring (som kan ta tid), så är det värt det. Jag har lärt mig massor den senaste månaden och jag känner mig nästan lite som ”pånyttfödd”. Det är mina andetag som får mig att gå vidare, inte någon annans.

Ladda om

Att snubbla kan ibland kännas som att dö en smula men att ha viljan att orka resa sig igen – den ska man aldrig förakta.

Tillsammans är vi starka – absolut, men jag vill gärna tänka. Tillsammans gör jag mig stark. Släpp, stäng ute människor som inte gör dig gott. Släpp in lite nytt, utvärdera och var inte så rädd för förändringar.

Ja, det här var verkligen en bra dag. Och det bästa av allt var nog att det är första gången i hela mitt liv som jag besökt en yogastudio som var helt fisfri.

Kom aldrig och säg att det inte finns nya saker att upptäcka. Det finns det ständigt, var så säker.

Kram kram

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam