För alla

Inget nytt påfund

2018/02/07

Alltså, blir man klokare med åren?

Är på gång med mitt livs första officiella bok. En e-bok som på ett snyggt sätt ska fånga in tjockatantenistans olika ögonblick (eller maraton), i livet.

Det innebär att jag har en uppsjö av blogginlägg att gå igenom.

Eftersom jag drivit bloggen sedan 2006 och uppenbarligen måste det vara just jag som skrivit alla inlägg, så blir jag ibland förvånad. Denna förvåning blandas med skratt, tårar, hysteriska känslostormar, tacksamhet och ibland bara, va fan!? Var det verkligen jag som kläckte ur mig det?

Uppenbarligen

Hittade ett inlägg från juli 2015 som  på pricken beskriver det jag återigen lyckades halka in i en smula (en stor smula, jag blev liksom kär), och tappade fotfästet. Men återfick balansen med stor möda ska tilläggas. Halleluja…

Kan ändå inte låta bli att tänka – blir man verkligen klokare med åren?

Ja, kanske lite. Jag öppnade iallafall en dörr och klev in med storstövlarna och alla känslorna sprutandes ur varenda por på min kropp. Men jag vågade att stänga den dörren och nu har jag lärt mig att så kan man faktiskt göra.

Så nu är jag plötsligt skitnyfiken på att öppna fler dörrar och glutta in, för nu har jag lärt mig att man också kan stänga lite snabbare i fortsättningen.

Så ja, kanske lite klokare med åren…

http://tjockatantenistan.se/andas-sin-egen-luft/

Som sagt, inlägg från 2015…

Livet rullar vidare.

Jag med men – 4 kg på vågen hittills! Tänker aldrig sluta våga älska och tänker aldrig sluta upp med att öppna dörrar, min nyfikne fan.

Det kostar sorg och tårar men också ofantligt mycket glädje. Livet är ingen räkmacka och när jag tänker efter så gillar jag nog inte ens räkmackor…

Kör hårt vänner. Håll i hatten när det blåser och håll aldrig inne en fis! Och det är helt okej att vara lite sorgesam.

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam