För alla

Mina bästa stryptips

2013/03/22

hämtaIdag har jag begravt en vän som varit min följeslagare under några veckor. Kanske det till och med är månader som vi har gått sida vid sida.

En ful jävel som nästlar sig in när man redan känner sig hängig och ur form. Sätter sig i hjärnan och matar dig full med hur otroligt värdelös du är.

Redan på morgonen när du slår upp ögonen är han där, pigg och vaken. Redo att börja banka ner dig i skorna.

Varför kallar jag det då för en vän?

Jo, för den har varit ständigt närvarande under lång tid och det är min erfarenhet av vänner. Ständigt närvarande.  Är du sedan lite ”klen” fysiskt och känslomässigt så är det lätt att omdömmet sviktar en smula.

Att dag efter dag må dåligt fysiskt. Känna sig febrig några timmar, akuta anfall av jättesnuva och denna förbannade trötthet. Lägg därtill en mage som inte bara är fluffig utan även grynig. Tror fan man är totalt urlakad när maten inte får stanna i kroppen mer än ett par minuter.

Men nu har jag begravt den jäveln (för denna gången) och jag känner hur jag sakta men säkert har kravlat mig upp är över kanten på det svarta hålet igen. Visst kan jag fortfarande titta ned/tillbaka och känna en skräck över att fanskapet ska återuppstå men marken blir mer och mer fast under fötterna.

Hur tar man sig ur det då?

Ja, mitt recept är nog helt enkelt att åka med ett tag och låta sig förföras av fanskapet. Ibland har man inte orken och kraften att stå emot. Sedan är RIKTIGA VÄNNER alltid en tillgång och jag är tacksam varenda dag att jag har så  många vänner på olika nivåer och på olika sätt. Jag behöver aldrig gå ensam, men alltid orkar man inte sträcka ut en hand och be om hjälp.

Men då finns det alltid någon som vet, och själv har varit i det jävla svarta hålet, som sträcker ut en hand och fångar upp. Fixar inte alls hela grejen, för det måste man göra själv i slutändan. Men finns där och stöttar, delar med sig av sina erfarenheter som gör att man faktiskt inte känner sig ensammast och mest misslyckad i hela världen.

223203_1280

Att tro på sig själv är det svåraste som finns.

Att slåss för sin existens och det som känns rätt och riktigt ända in i hjärteroten är inte alltid lätt. Kanske är det ur motgångarna som man ytterligare stärks i sin tro att man går på den väg man vill. Jag tror det för jag har mitt mål och jag har fått slåss och fajtas för att vara där jag är idag. Skyller inte på någon, för även människor som funnits i mitt liv och som jag valt bort har ju på något sätt ändå betytt någonting för min utveckling. Alltså ångrar jag inget och ställer mig ödmjuk inför att människor faktiskt väljer bort mig av samma anledningar.

Vet att resan med att bli skåning har haft en stor betydelse i mitt liv. En önskan har alltid funnits där och redan som barn stod jag på parkeringen hos farmor och andades in luften mitt i Malmö och tyckte att – ah, äntligen lite frisk luft. Precis som Zlatan har jag levt några år i Rosengård men jag blev en boll istället för att spela med en. Skitsamma, rund är en form precis som andra och jag har tuggat mig till varenda kilo på denne kroppen. Gott…

Mitt paradis på jorden är Höganäs och att min älskade C också har fallit pladask för detta är ännu ett av mina lyckokast i livet.

Det andra lyckokastet är mina stora pattar.

Näää, skulle bara försöka liva upp stämningen lite! Såklart är det barnen som är mina bästa lyckokast/guldklimpar här på jorden. Ja, hunden också såklart.

En annan väldigt banal sak som gjorde att jag kände mig tillbaka på banan var min gigantiska stryktvätt. Tog tag i skiten och här kommer mina bästa stryktips:

[unordered_list style=”star”]

  •  Det som legat i strykhögen väldigt, väldigt länge kan du förmodligen leva utan. Så de åker raskt iväg till bättre behövande.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Finns material, särskilt i skjortor som kan tas för att vara lite ”krinklat”. Ska alltså se lite skrynkligt ut. Ta dessa, häng upp på en galge och in i badrummet. Spraya lite med en dänkflaska och för bästa resultat, duscha varmt som fan så drar det liksom ihop sig. Obs! Duscha inte med skjortan på utan låt den liksom bara få njuta av ångan i badrummet.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Resten som då måste tyglas med hjälp av ett strykjärn. Arbeta upp ett raseri. I mitt fall en grannjävel som inte vet hur man parkerar i sin ruta, utan alltid ställer sig så att jag egentligen skulle se ut som en metmask för att överhuvudtaget kunna ta mig ur bilen.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  •  Behåll raseriet och rusa in och dra igång projekt strykning. Ge fan i att stryka på det som ändå inte syns utan fokusera på det värsta. Vips så var min strykhög borta och jag kände mig som en väldigt, väldigt duktig människa igen.

[/unordered_list]

Sedan kommer det bästa av allt. Åkte till den snyggaste skomakaren jag vet och lagade mitt ”rock´n roll” armband. Lite god mat på Bryggan, en kaffe & whiskey på Glöd och ett gott glas rödvin och lite ”jävlar-anamma-musik”.

Såklart delar jag med mig! Så nu är vi tillbaka i matchen och jag säger bara till min begravne ”vän”.

Go fuck yourself!

Jag är tillbaka och jag är jag!!!

Så på med hörlurarna, upp med volymen och klicka på ikonen nere till höger för större bild – för nu åker vi!

Kram kram

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam