För alla

Morgonstånd

2018/01/09

Inget direkt jag lider av när så bjuds men ibland får man helt enkelt hålla tillgodo med morgonstund.

Att börja dagen med en promenad vid havet i bitande kyla gör underverk för både kropp och snor. Just idag bad jag latmasken att dra åt helvete och ålade mig i understället och mina snabba byxor och traskade på. Lite halt på sina ställen men ändå inte tillräckligt halt för att behöva spänna på sig broddarna. (Precis som om jag skulle orkat vända tillbaka för det tilltaget, men visst lät det bra)?

Välja tankar

Det är åtminstone inte jag redo för alla dagar i veckan men idag fanns styrkan att välja. Tacksamhet först och främst att jag finns och får leva mitt liv tillsammans med den omgivning jag valt. Att juljävlen är över och att julsakerna iallafall har flyttat till en uppsamlingsplats på matbordet. Ett litet delmål innan den sista färden ner i jullådan.

Denna krans på stranden var skön att se. Nu går det mot ljusare tider, inget snack om saken.

Klantarslet i farten

I min iver att dokumentera mina intryck hade det varit på sin plats att observera att det faktiskt kan frysa till is. Särskilt i omedelbar närhet till vatten. Gjorde den där sköna ryggövningen när man halkar, ryggen böjs kraftig bakåt med ett ryck samtidigt som en skön kroppsvridning adderas innan man återfår balansen. Om så ryggen hade gått av så är ändå första funderingen; – Hoppas ingen såg mig!

Att jag har plurrat också när jag graciöst skulle hoppa över en liten flodfåra är överflödig information. Inget kunde i morse rubba min omutbara glädje och förnöjsamhet över att styra mina tankar i himmelsk positiv riktning.

Blöt om fötterna, ont i ryggen, kraftigt skitnödig – so what? Idag är en underbar dag!

Änderna guppade förtjust i vattnet tillsammans med annat flygande krafs som i vida cirklar letade efter frukost (antar jag). Så fort jag lyckats smyga tillräckligt nära för att fota, ja då flög de jävlarna sin kos. Inte ens det får mitt goda humör att svikta.

Från det att jag snörde på mig skorna hemma och hela varvet runt så har samma strof bultat i min skalle. ”Upp och hoppa Tor, slå på trumman bror”. Börjar nu kännas lite lätt enerverande men det är fortfarande en underbar dag.

Så nu undrar jag i mitt stilla sinne. Är detta att ha en molande strof av en sång i huvudet ett tecken på en kraftigt accelererande galenskap eller är det så att fler lider av detta?

Om så fallet är så skicka mig gärna en kommentar på vad du har för ”dängor” eller strofer som far runt i ditt huvud. Vore skönt om jag kunde  byta ut ”Upp och hoppa Tor, slå på trumman bror”, såhär tre timmar senare…

Men – kom ihåg! Det är fortfarande en alldeles underbar vanlig dag!

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam