För alla

Motvind

2013/12/07

 

slå i väggenDet är inte medvind alla dagar.

Ett par riktiga skitdagar – men som kommer att vara betydelsefulla i min framtid. Det är väl så man får tänka. Som en surdeg som jäser där i burken och blir till en god limpa med tiden.

Ibland måste jag ”navelskåda” och eftersom jag valt att leva i nära relationer med människor innebär det också att man ibland drabbas av andra människors problem. Gillar ju tanken på det där med en grotta i min ensamhet mellan varven men oftast vill jag ju leva mitt i ”smeten”.

Har gjort en Thorsten Flink: ”Jag reser mig igen”.

jag reser mig igen

[typography font=”Lobster” size=”24″ size_format=”px”]Idag kan jag till och med fula mig och slänga mig med uttryck som:[/typography]

[unordered_list style=”arrow”]

 

  •  Bananskalen låg inte precis där jag gick

 

  • Skidvallan räckte bara till stavarna

 

  • Inte så lätt att se ljuset i tunneln när man har huvudet i arslet (världens smidigaste man, han som kröp in i röven och försvann).

 

  • Inte så lätt att ha tur som en tokig när man är smart

 

Det som ändå är så himla skönt när det blåser motvind är att jag alltid har vänner som finns där. Varför har jag det då? Jo, jag brukar sätta in en månatlig summa på deras konto så de ska stå ut med mig.

pengar

Nääää, såklart beror det på att man är ärlig och öppen. Återigen, sträck ut en hand och du får en hel klase tillbaka. Sedan är jag ju väldigt bortskämd med en alldeles egen terapeut som alltid finns där. Även en syrra som är en riktig ”klokbok” och framförallt – jag har en egen livsglädje.

Vem vill missa detta spektakel som kallas livet? Inte jag, alldeles för nyfiken.

Tacksam när jag ”rest mig” igen att jag har mina underbara söner, min egen speciella mamma och såklart C som verkligen ser till att jag sjunker till djupa dalar – men som jag älskar för det ljus han äntligen börjar skåda i tunneln, eller i skidvallan, eller börjar fatta varför man ska passa sig för bananskal.

Återigen, man har ett liv och för vem ska man leva det? För sig själv såklart i första hand. På ett flygplan när syrgasmaskerna faller ner, sätt först på dig masken själv och sedan på ditt barn. För har du själv inte livet, hur ska du då kunna dela det med andra?

Delar även något som jag fick på mailen av en vän idag som jag tycker säger en hel del.

[typography font=”Lobster” size=”20″ size_format=”px”]”Man måste säga vad man tycker, annars brinner man upp inifrån”[/typography]

Livet går vidare – som tur är och för varje ”touchdown” lär man sig alltid något.

Det är iallafall rätt gott att leva om man mellan varven inte glömmer att:

[typography font=”Lobster” size=”24″ size_format=”px”]Det är mitt liv![/typography


 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam