För alla Humor

Reflektioner

2012/10/03

När är man egentligen gammal? Helt plötsligt har det slagit mig att jag utan problem kan säga:

Det var för 25 år sedan, och inse att jag faktiskt kommer ihåg vad som hände för 25 år sedan! (Ja, det är väl i och för sig ett friskhetstecken). Men det känns lite skumt för tänker jag tillbaka på 80-talet så känns det inte speciellt avlägset men det är ju faktiskt väldigt länge sedan…

Har  precis drabbats av en ”Ted Gärdestad” och kan verkligen inse vilka fantastiska låtar han gjorde. Nu är det ju min egen tolkning, men ibland kan jag faktiskt höra hans rop på hjälp. Tänker på låten ”Låt kärleken slå rot” där jag tror mig ana i bakrunden hur kören i slutet faktiskt sjunger: Jag orkar inte…

Som sagt vad, min egen tolkning. (Kanske jag börjar få tomtar på loftet iallafall).

Tänker på saker som hörs idag som jag faktiskt inte kommer ihåg att jag hörde på 80-talet, tex ordet utbränd? Innebränd vet jag bestämt att jag hörde men vet någon ungdom idag vad innebränd är? Nuförtiden finns det i varje hem och hus en levande brandvarnare i  form av en unge som sitter uppe halva nätterna och spelar dataspel. Icke att förglömma morsan och farsan som sitter och grillar sin bekräftelse på facebook 🙂 Så även jag – den som inte vill ha bekräftelse är inte född.

Vem fasen var utbränd på 80-talet? Någon måste väl ha haft symptomen? Båda mina föräldrar arbetade och i skolan gick vi fast jag ibland, när jag vill att folk ska tycka synd om mig drar en historia om hur vi bodde i en skokartong på E4:an och var så skitiga att morsan fick skjuta av oss skiten till jul.

Är det allt djuplodande som får oss att inse hur dåligt vi egentligen mår? Har vi fått en insikt om att livet handlar om mer än att jobba, skita och sova? Har vi skadats  av ordet ”lycka” som studsar likt en en seg maräng i pannan när vi snällt står i ICA-kön (inte vi som scannar alltså – vi har gräddfil), och slötittar på veckotidningarna och inte minst kvällstidningarna, som emellanåt liknar värsta skvallerblaskan?

Har vi andra krav på tillvaron? Är vi kanske i en ”megaturbulens” som kommer att utmynna i något nytt och bra om sisådär en 25 år? Tänk vad gott att kunna sitta där och säga – jag var med!

När vi gick från utbränd till solbränd – då var jag faktiskt med!

När det gäller all utveckling så är det nog tyvärr så att den föregås av smärta och en hel del offer. Räcker att bryta ner det till sin egen ”enkla” tillvaro. Att göra en förändring på sitt eget beteende och livsmönster är inte lätt. Kräver sina offer och blod, svett och tårar. Att gå sin egen väg är fan inte lätt alla gånger. Men om man får ”cred” (för ev. retards: abstrakt belöning av en respektgivande gärning) så innebär det ju att man kör vidare. Herrregud så väldigt allvarligt det blev. Så nu lättar vi upp det hela lite med lite gött från ”mitt” 80-tal:

Sex, så himla överskattat – svettiga pojkar som stånkar när de tagit av sig skinnslipsen och sina skor med dansvänlig sula med i bästa fall en överdel av skinn.

LemonGin. Denna gudadryck som var så len att den kunde avnjutas utan ”späe”.

Lockborste! Mittbena och lockarna utåttvingade av diverse heta spolar, hårspray och rätt väderlek.

Axelvaddar. Varenda tjockis mardröm men såklart att de satt på plats. Antingen fastsydda eller med kardborreband.

Bugga. Såklart man ville kunna bugga! Steg 1 och steg 2 och sedan fick man spunk på alla finniga töntar som var tvungna att styrka sig innan söndagens buggkurs i stadens sporthall. (Skulle någon tvinga med mig på en buggkurs idag så hade jag också styrkt mig – för att inte förgås av leda).

Tipsextra. Detta magiska TV-program som snabbt döptes om till ”groggextra” och blev en sann förfest med ovannämnda LemonGin.

Röka inne. Ack ve, det gjorde vi även då…(eller jag menar, en del röker inne även idag har jag hört…)

All musik! Som barnen växt upp med, fast i annan tappning. Tappat hakan när morsan har diggat loss och även kunnat bevisa sitt berättigande genom att dra på ett cassettband med inspelade ”Rakt över disk”.

Såklart det starkaste minnet av dem alla – första sonens födelse 1985!

Avslutar såklart med ”Låt kärleken slå rot” från 1981. Skänker mig glädje och styrka sådär en styvt 25 år sedan. Håll till godo!

Kram kram

 

You Might Also Like

6 Comments

  • Reply Sanna 2012/10/04 at 10:52

    Hej!

    Älskar din blogg!!! Och jag har just gått från ”redhead” till ”greyhound”………..det betyder att jag klippt av mig mitt röda (henna färgade) hår och vad låg under???????????

    Jorrå, färgen GRÅ!!!!!!!

    Och jag kan INTE vänja mig! Inte heller vid idén att jag fyller 60 om två månader.

    GULP och GRRRRRRR………..jag VILL INTE!!

    Hälsning,
    Sanna
    PS. Jag törs inte lyssna på Ted Gärdestad – då gråter jag!!!!!

    • Reply Tjockatantenistan 2012/10/06 at 00:34

      Hej Sanna! Det där med grått hår tar sin tid att vänja sig vid. Jag kör fortfarande med en svartslingad lugg (inte för att jag måste utan för att jag tycker det är snyggt). Lyssna på Ted Gärdestad – och gråt. Efter regn kommer solsken! Befriande att gråta, styrkande för både kropp och själ. Have mercy sister, to your heart and your soul. Tack för din kommentar, värmer och sporrar mig. Vill skriva mer! Kram

  • Reply Anna 2012/10/05 at 09:04

    Wow!! Det här är verkligen en blogg i min smak!! Jag kommer tillbaka!! 😀

    • Reply Tjockatantenistan 2012/10/11 at 18:49

      Du är så välkommen! Himla kul med kommentarer. Kram

  • Reply Anneli 2012/10/11 at 15:10

    Tack för en underbar blogg! Känner såå igen mig i ditt resonemang! 🙂 Ha det gott!

    • Reply Tjockatantenistan 2012/10/11 at 18:50

      Vad kul att du gillar min blogg. Sporrar mig att skriva på! Kram

    Lämna ett svar till Anna Cancel Reply

    Protected by WP Anti Spam