För alla

Semester

2013/07/19
HochC

Helvete, nu är jag fetare än sörran.

Tänk vad mycket jag hinner tänka på och betrakta – ur mitt eget perspektiv, när jag har semester.

– Lambi skithuspapper. Fortfarande några rullar kvar och känslan av en hel cellulosafabrik i arslet får hänga med ett par dagar till. För snål att slänga skiten.

– Lite jobbigt med längre hår då det blåser hela tiden och hårtestarna fastnar i läppglansen.

– Skönt att få sova länge men ännu skönare när man vaknar tidigt och kan ligga i dagbädden, slurpa kaffe och läsa bok. (Vilket upphör efter några dagar, för på något konstigt jävla skönt sätt så sover man längre och längre på morgonen).

– Massor av spännande avsnitt av ”Criminal Minds” kvar att titta på. Underbart att kunna lägga sig i sängen mitt på dagen om jag så önskar och plöja ett par avsnitt.

– Att kunna hänga tvätten ute för det luktar så gott och det känns lite hemtrevligt med tvätt på torkvindan.

– Myntan är gigantisk i krukan och kommer att räcka till många fler Mojito. För övrigt heter det inte längre Mynta utan kort och gott, Mojito.

– Känslan att kunna gå ut och plocka av sina egna grödor när man lagar mat. Hacka lite chili och sedan peta sig i näsan. Snacka om ”vardagsedge”!

– Goa funderingar när man duschar.
Hur tvålar egentligen folk in sig? Jag börjar alltid med armhålorna. Vilket ord egentligen? Armhålor? Inte fan är det några hålor där, mest lite gott och mjukt – typ bulldeg.

Och så jävla gott att syrran med delar av sin familj kom på besök. Hon är så go den människan, jag är jävligt tacksam över att just hon blev min syrra. Hon fattar direkt varför jag har fastnat för detta lilla goa hus och har lite samma känslor som jag. När man går ner till stranden och känner det där lyckoruset som är så svårt att beskriva men så gott att känna. Som man vill spara i sitt hjärta och låta bara vara för evigt.

Hus1

Jag tror jag är lite yr i huvudet över alla intryck. Ett år sedan vi fick huset och så jävla mycket vi gjort och pysslat runt med. Jag tror knappt jag fattar, att jag nu får njuta, av något jag har har köpt. Tillsammans med silverryggen jag lever med, vi gjorde det!

ClaesHimmelskt och skrämmande på en och samma gång. Panik över att sommaren är kort, panik över att inte hinna njuta, panik över att inte räcka till.

Vill ju så gärna dela med mig av känslan så att jag glömmer bort mig själv mellan varven.

Älskar detta lilla hus, älskar mitt Höganäs och alla underbara människor jag lärt känna. Om jag kunde skulle jag ta alla mina goa vänner från småland och bara sätta i min trädgård, tillsammans med alla nya vänner, när den är som bäst. Fylld av tända ljus, renskrapade tallrikar efter en god middag, filtar till  höger och vänster som värmer frusna kroppar (vi är ju ändå i Skåne=sverige), samtal, musik, någon är för full, någon är ofull, någon är ledsen, någon är glad och någon är bara – precis som den är!

Människor, livet. Att få bara vara och få vara sig själv. Tillsammans.

Jesus, ibland grottar jag verkligen in mig i mig själv. Men varför är allt så jävla komplicerat när det inte skulle behöva vara det!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam