För alla Humor

Sista rycket

2012/01/17

Nu börjar det närma sig slutet och jag gråter inombords – vill inte åka hem! Hela dagen idag har jag önskat att flygplatsen ska brinna ner så vi måste stanna ett tag till. Tänkte på min önskan om Paltans fladderdreta som faktiskt slog in och kanske kan även denna önskan göra det. Faktum är att det brann idag bortåt flygplatsen till så kanske det finns hopp…

Idag har vi ”råkat” ut för Norrland men tack och lov hade vi en tid att passa (ja, eller hur…), så vi kunde dra. Igår hade de haft riktigt trevligt (våra andra engelska kompisar hade redan berättat lite) och nu fick vi veta lite mer. Igår hade hon varit på stranden själv på kvällen och ätit och han hade druckit brännvin hela dagen.

Det blir lite mysigt såhär att sammanstråla med engelsmännen och de tre tyska homofilerna på stranden varje dag. Vi har våra givna platser och skvallrar lite förtroligt mellan varven. Inte så att det blir jobbigt utan på ett bra sätt. De är fullt involverade i våra lägenhetsvisningar och idag har vi varit på två nya. Ett rum i all enkelhet men precis vid stranden och en lägenhet som inte heller ligger så långt från stranden och den var faktiskt riktigt fräsch. Kostar ca 100 :- per natt inkl. frukost. Innebär att vi skulle kunna bo tre veckor för 2000:-. Känns överkomligt…

Hotellet har fortfarande många fördelar såklart men vi har åtminstone skapat oss en bild av vad vi kan få.

Har träffat så mycket trevliga människor. Även om det säkert finns rövhål även här så märker man det inte på samma sätt när man slipper umgås hela tiden, jobba ihop eller vad det nu kan vara.
En kvinnlig polis från England är här för första gången på egen hand. Hennes man gick bort för två år sedan och det är först nu som hon har orkat åka tillbaka hit igen. Tillsammans har de tidigare tillbringat många år här tillsammans. Med sin son la de ner blommor i havet och hade en liten ceremoni. Då lipar jag såklart och är livrädd att C ska dö…

Man orkar till och med vara dramatisk när man är stressfri och utvilad.

Längtar redan till nästa gång. Att få återvända till vårt ”shack” och våra nya vänner, både goaner, engelsmännen och de tyska bögfarbröderna.

Nu dags att duscha för en sista middag på Mango Terrace. Hoppas innerligt att röven är snäll och håller sig fin och tight de sista dagarna. Har nämligen gått hyfsat bra med hjälp av lite indisk magmedicin.
Men här går man aldrig säker – rätt var det är så skickar det till som C brukar säga.

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam