För alla Frisk eller Sjuk Humor

Självömkan usch

2012/08/26

SjälvömkanSjälvömkan är kanske inte det värsta jag vet men det kan lätt platsa under ”topp tio”.

[box type=”info” icon=”none”]Människor som ställer till ett helvete för andra människor, lovar bot och bättring. Sedan maler på om hur jävla dåligt de själva mår. Ha mage alltså![/box]

 

Undrar hur det kommer sig att så många människor är så otroligt rädda för att se sig själva? Med både de onda och de goda sidorna. Bara springer genom sina liv, dövar allt vad jobbiga tankar heter med TV, alkohol, sex, mat eller vilket missbruk man nu hänger sig åt och lever bakom. Som hela tiden måste omge sig med ett jävla brus för att slippa ta tag i sig själva och verkligheten som andra befinner sig i. Verkligheten som pågår dagligen runt ”självömkan” och som inte alls överensstämmer på en enda punkt.

Vad gör man då när man stöter på ”självömkan”? Tja, jag har ingen lösning men genom åren har jag lärt mig något som åtminstone får mig att ha ett bra liv.

[unordered_list style=”green-dot”]

  • tala om hur du mår
  • kritisera hur mycket du vill
  • kasta tillbaka alla ”självömkans” försök till att skylla över problemet på annat
  • tillmötesgå ingenting som inte känns bra för dig själv
  • ta den tid du behöver för att förlåta, gå vidare
  • tyck aldrig, aldrig synd om ”självömkan”

[/unordered_list]

Som vanligt kommer det alltid något positivt ur skit. Det man lär sig efter flera möten med ”självömkan” är att det faktiskt är helt okej att tänka och till och med säga:

TA DIG I KRAGEN FÖR FAN!

Utan skuldkänslor över att man var elak och för hård, utan helt enkelt för att man nått en punkt när det räcker. Livet är för kort och kan innehålla så mycket om man vill, så ”självömkan” får helt enkelt inte plats.

Hela tiden dessa val som kan vara så svåra att göra men också så enkla om man bara törs.

Jag törs! Tack vare att jag törs, finns det så många människor i min närhet som aldrig skulle låta mig fastna i ”självömkan”.

[box type=”tick” icon=”none”]Sträck ut en hand och få tio händer tillbaka – men handen ska vara öppen, inte knuten.[/box]

Idag vill jag hylla alla underbara människor som satt sin prägel på mitt liv och fortfarande gör. Skulle gärna vilja namnge alla men se det går inte för jag vill inte lämna ut någon och alla är inte så lätta att få kontakt med då de har flyttat till ”andligare” breddgrader.

– Min pappa. En man med så mycket glädje, värme, humor och så mycket rädsla.

– Min chef på reklambyrån. Min mentor som lärde mig genom sitt att vara – det är okej att vara annorlunda och livet är här  och nu.

– En chef på senare tid som tror på mig och ger mig styrka att våga ta nya och vidare svängar. Som vägleder istället för att strypa.

– En journalist som gillar det jag skriver och fick mig att på allvar inse att jag kan skriva.

– En journalist/copyrighter jag arbetade med för många år sedan. En gammal luttrad räv med många visdomsord som fick mig att inse att livet är för jävligt emellanåt, men ljusglimtarna finns där om man törs släppa fram dem.

– Morfar. Denna stilige man med fluga som skrämde livet ur syrran men inte mig. Genom sina fräna kommentarer fick han mig att bli ännu mer slängd i käften.

– Syrran. Denna underbara människa som alltid kommer att vara fyra år yngre än mig men som så många gånger är visare och klokare. Glädjer mig alltid över våra fina samtal där vi delar med oss av allt!

– Återigen en gammal chef från förr. En man med så mycket livsglädje och tro på mig och min kapacitet. En riktig vän trots vår åldersskillnad och som fick mig att våga hoppa!

– Min allra första chef efter gymnasiet. Trots (eller kanske tack vare), att jag dragit den värsta vitsen i Nässjös historia anställde han mig på stående fot tre dagar senare.

Tackar också de män och kvinnor genom livet som lärt mig vad svek och lögner innebär. Vad en psykisk sjukdom kan innebära för ett förhållande och vad taskig självinsikt är. Detta har format mig till den jag är idag, ja såklart tillsammans med en massa god mat och dricka!

Har så många människor i mitt liv att vara tacksam över och de lyfter mig till höjder jag aldrig trodde var möjliga och låter mig aldrig fastna i ”självömkan”. Jag är ödmjuk jävel som böjer mitt huvud och säger tack, tack, tack…

Minns dagarna som gått och gläds åt dagarna som kommer, men glöm aldrig bort degarna…

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam