För alla

Utvärderingen

2014/02/17

fluffHär kommer den. Som utlovat, den stora utvärderingen av hur det är att leva ihop och att jobba ihop. Inget är vetenskapligt bevisat och Sadistiska Centralbyrån har inte heller varit inblandad.

Drygt ett år har nu gått sedan jag började arbeta tillsammans med min kärlek. Vi har levt tillsammans i snart 5 år men känt varandra i drygt 30 år.

Hur är det nu att umgås i princip 24 timmar om dygnet?

[highlight]Detta är min högst personliga uppfattning och vill starkt poängtera att jag inte blandar  in C:s åsikter i det hela.[/highlight]

 

Jamen, såklart jag gör och hjälper honom med åsikterna också. Vinklar dom gärna så de passar mig,  för jag är ju bara kvinna och han man!images

 

Reflektioner i ämnet såhär långt.

[unordered_list style=”star”]

  • Ja, inte fan står jag i hallen och darrar av åtrå varje dag han kliver in genom ytterdörren.
    (C darrar av åtrå redan när han kliver ur bilen på parkeringen hemma. Då kan det ha gått i värsta fall upp till 45 minuter sedan vi sågs sist).

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Ett rejält lager av skinn på näsan. En stark man kräver en stark kvinna. Men inte strida varandra till döds utan till lösningar som för saker och ting framåt. Visst har jag ibland velat parkera min gaffel rakt i hans panna.
    (C har lärt sig när det är fullmåne och vilka veckor det är bra att köpa blommor, klia mig på ryggen och använda ordet ”ja” mest hela tiden).

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Våga visa vem man är och våga säga ifrån. Komma ihåg att kritik kan vara både positiv och negativ.
    (C varierar sig med olika karaktärer. Ibland är han James Bond, ibland blir det mer åt Matt Damon men triumpkortet är nog ändå Rambo). Personligen kan jag ibland se en småtjurig Karlsson på taket…

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Problem man brottas med. Det blir lätt så att alla samtal handlar om arbetet. Detta kan i sin tur leda till att man inget annat har att prata om förutom arbetet. Enkelt löst med en regel: Inget jobbsnack på kvällar och helger. Den som bryter mot denna regel får löneavdrag.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Tvinga sig till att se kärleken och inte jobbarkompisen på fritiden. Se jobbarkompisen när man jobbar men samtidigt finns ju möjligheten att ha en liten fling på jobbet. För oss är det fritt fram att flörta på arbetstid och skulle vi sätta på varandra i kapprummet under julfesten så är det ingen större skada skedd.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  • Vara ifrån varandra, få egen tid. Där har vi en fördel med två boende, vi har möjligheten att få vara ensamma och längta.

[/unordered_list]

[unordered_list style=”star”]

  •  Kommunikation.
    (En lydig man är en lycklig man).

[/unordered_list]

Det har tagit nästan ett år att gnidas samman och lära sig leva på detta vis. Det har varit vilda gräl. Väldigt många stunder av tacksamhet också. För det vi åstadkommer tillsammans, både på jobbet och privat.

Men det som krävs är en enorm kärlek till varandra i grunden. En genuin övertygelse och vilja att vi ska vara för evigt.

Nej men, shit vad sockersött detta blev då…
Ibland verkar jag inte alls tänka på min image.

Kram kram (nästa inlägg måste bli riktigt ”nasty”)

 

 

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam