För alla Humor

Varning för väderspänning

2013/01/30

Idag hade det utlovats klass 2 varning vid kusten så jag hade bunkrat upp med vin, ved och falukorv.

Vad händer då? Jo, solen skiner på eftermiddagen och det är rätt skönt ute. På med långkalsongerna och storstövlarna. Ner till havet och traska med den håriga prylen. Hon älskar all tång som nu ligger uppspolad på stranden och rullar sig glatt i den. Jag låter henne hållas. Doftar lite gott framåt kvällskröken när brasvärmen kommit igång och det luktar lite hav. Då kan jag låtsas att jag är en gammal fiskare och gudarna ska veta att jag går som en. 

Idag har en av världens klumpigaste kvinnor lyckats igen. Varför ska man vara så jävla nyfiken och utforska nya stigar och vägar? Gick jättebra och jag hade en fantastisk utsikt över havet men till slut kommer man till den där punkten när man ska ta sig ner. Har kanat på ryggen nerför en backe som inte på något sätt var frusen utan väldigt mjuk. Hela röven full med lera. Kallt och väldigt obehagligt men ändå så skönt att veta att denna gången är brallan brun av lera och ingenting annat.

När man känner sig så här lite ”leabruten” så önskar jag att min kropp vore som den var när jag var 25. Då tyckte jag förvisso också att jag var för tjock men

”hey dude”, då visste du inte hur många mer kilon som skulle få plats på denna kroppen

Kroppen vid 25 med all den ork och kraft man hade då men med hjärnan (mjukvaran) som den är nu. Skulle vara en perfekt kombination. Eller kanske tvärt livsfarlig. Men nu vet i fasen om inte det är dags för lite klass 2 varning. Tycker vinden viner om knutarna och ljusen fladdrar i fönstrena. Tur jag inte åt upp all falukorv och inte har druckit upp allt vin. Veden klarar sig nog också. Ser nästan fram emot ett sådant där riktigt ruskväder. När C måste ta sig ner till Skåne till varje pris. Hur han får lämna bilen på E4:an och streta sig fram genom vinden för att nå hem till sin äskling. 

Här vankar jag och får elda upp de sista av möblerna för all veden är slut. Svältande och smutsig. Inget internet och ingen telefon. Får sprätta upp hunden och krypa in för att uppbåda lite värme.

Nä, nu är det nog dags att lägga på ett vedträ till och ta sig ett glas vin. Njuta av brasan och en eventuell klass 2 varning och inse att C aldrig skulle lämna bilen på E4:an för han vet att knubbsälen sitter här och väntar oavsett hur lång tid det tar. För jag trivs ju här i mitt lilla hus vid kusten.

Med risk för att bli tjatig (oboy, vad tjatig jag kan vara), så vill jag bara förmedla att drömmar kan gå i uppfyllelse. Släpp aldrig den dröm du har.

Allt måste få mogna. Se bara på en god ost eller ett gott vin. De blir bättre när de får mogna. Alla drömmar man har måste få ta sin tid och man måste ta lite mardrömmar på vägen. Att inse och våga leva av och med sin egen kraft och våga stå upp för den man är kräver egentligen bara en sak

[typography font=”Lobster” size=”24″ size_format=”px”]Du själv[/typography]’

Har man sedan ”vågat” släppa in andra på vägen till sin dröm så har man fått råd, hjälp, heja-rop, beundran, avundsjuka, kärlek och massor av erfarenhet. 

Så en en klass 2 varning kan jag ta just nu! Med storstövlar, falukorv, vin och ved så klarar man sig alltid. Lägg därtill en underbar livskamrat, hund, en syster och en massa härliga vänner!

Sedan om jag nu får önska mig något mer…

skulle jag gärna vara lite smalare…

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam