Nu har det varit några kämpiga veckor med förkylning, halsont, feber och allmänt risig. Ena dagen mår man hyfsat och sedan börjar det om igen. Men varför gnälla, många verkar ha det såhär just nu och än så länge har jag inte golvats med feber och sängliggande mer än några timmar till och från. Plikten framför allt och då gäller det att stå pall!
Skönt att i dessa lägen inte ha barn hemma utan bara kunna tänka på sig själv. Jobba, äta, sova.
Har varit duktig och petat i mig lite medicin iallafall, jag som är så larvig med att inte äta piller. Detta har inneburit några trevliga besök till Apoteket eller vad det nu heter för allt möjligt nuförtiden.
Vi har ju alla våra olika svårigheter i livet. Även jag har ju lite tramsiga saker för mig mellan varven (kan vara dagens understatement = underdrift för ev. retards).
Saker som är störtskämmiga för mig att handla:
[unordered_list style=”bullet”]
- Immodeum och allra värst Immodeum Plus.
[/unordered_list]
Redan när man står där vid hyllan och gluttar känner man hur det gurglar i magen och hur personalen riktigt funderar på exakt hur illa det kan vara. – Är byxan full nu eller har den varit?
Att konsistensen är grynig är liksom självklart.
Sedan har vi klassikern.
[unordered_list style=”bullet”]
- Salva för analklåda.
[/unordered_list] Har bara behövt inhandla det en gång och jag gillar verkligen hundens veterinär men denna gången förbannade jag honom lite. När jag står där och ska fråga efter Xyloproct, ville jag bara skrika ut i megafon: – Det är till hunden!!!
Kände blickarna från kassörskan. Hur hon tänkte att nu killar det gött därbak va? Hinner du ut i bilen innan du måste bak och rafsa?
[unordered_list style=”bullet”]
- Svamp i underlivet.
[/unordered_list]
En annan av livets godingar. När jag fick frågan vilken typ av svamp jag behövde salvan till svarade jag inte kantareller, men däremot fotsvamp. Tänkte att det kan väl inte ha så stor betydelse var svampen befinner sig. Så otroligt barnsligt, jag vet.
Annars har jag tränat upp mig bra. Kan nuförtiden handla de största tamponger som kan uppbringas och det även i mataffären. Kan faktiskt lägga upp flera paket på rullbandet i kassan och inte skämmas ett skit. Ibland köper jag jättemånga paket – för att jag kan!
Den som tror att storleken på tamponger har med storleken på garaget att göra, kan få tro det. Tänker på äldsta sonen när han levererade glatt till en kille jag sällskapade med för många år sedan:
[highlight]- Att ligga med mamma måste vara som att peta runt med en tops i Globen![/highlight]
Ja, sonen lever fortfarande och relationen med snubben tog inte slut varken på grund av storleken på vare sig Globen eller topsen.
Dock har jag fortfarande problem med att köpa skithuspapper i bal. Känner mig som en gigantiskt vandrande bajskorv med hela kundvagnen full med dasspapper. Tycker det liksom står i pannan på mig: [highlight]Hehe, nu ska det hem och stånkas korv![/highlight]
Skönt att man fortfarande har saker att bearbeta och ta itu med. Det kallas utveckling och vi har alla våra små ”djävlar” som vi måste ta itu med. Om vi vill utvecklas alltså.
En bale sktihuspapper kan säkert benämnas som en ren ”skitsak” men så är det ju. Det som för en person kan verka enkelt kan för nästa vara oerhört svårt.
Men kämpa på därute och svårigheter är till för att uthärda och det som inte dödar – det härdar.
Clintan och jag, vi har mycket gemensamt. Inte bara för att vi understundom vandrar runt med en apa på ryggen, utan tänkte mer på det där som cowboysare gör. Reser på sig, borstar av dammet och laddar om!
Nu kryar jag på mig och levererar en stor ”krya-på-dig-kram” till alla därute som just nu behöver det.
Kram kram
Hahahahah! Din humor går inte av för hackor. Fniss! Krya på dig och ha en bra helg, tokfia. 🙂