Han är kvar vid min sida, den lilla goa knubbisen.

Min goda vän C sitter i fredagskväll på min uteplats och utbrister imponerat. ”Helvete vilken fet humla”!

”Ja, svarar jag. Det är Bosse”. Faktiskt är det inget ”hittepå” utan han finns verkligen.

Sedan flyttade vi ut i växthuset för att inmundiga varsin GT och nog fasen ska Bosse hänga med. Han surrar runt lite och kollar läget. Nu är jag inte rädd för honom längre utan tycker faktiskt det är lite trevligt. Han verkar ha fredliga avsikter och jag ska plantera mycket gott som han kan mumsa på i flera månader framöver. För äta måste Bosse, ständigt. Han har så snabba metabolismer så han måste äta väldigt ofta för att överleva. En helt mätt Bosse är bara ca 40 minuter från att svälta ihjäl. Detta har jag googlat på, så det så. (Vi har vissa likheter)…

Godmorgon

På lördagsmorgonen satt jag och C ute i solen och käkade frukost. Vem kommer inte då och tumlar förbi med sin knubbiga kropp. C utbrast förvånat. ”Han är ju i ditt ansikte och säger godmorgon”.

”Mmm, svarade jag stolt. Bosse och jag”.

Framtiden

Som tur är råkar Bosse inte vara av arten ”Bombus Dahlbomii” som är världens största. De finns i Sydamerika och kan bli uppemot 40 mm stora. Honorna brukar beskrivas som flygande möss. Mindre trevlig term om man säger så. Tur Bosse bor i Sverige. Bits gör han inte heller för Bosse har inga taggar och skulle han dra med sig någon tjejkompis hit så bits hon inte heller i regel. Kan inträffa om man råkar sätta sig i hennes bostad men varför skulle man sätta ner röva där tänker jag?

När jag har fått fjutt i trädgården och blommorna sätter fart kommer Bosse troligtvis att ikläda sig så kallade ”pollenbyxor”. Det är pollenkorn som kammats bort från pälsen och samlats ihop till en boll och fastnar på bakbenens utsidor. Ett fiffigt sätt att transportera pollen. Satan, vad tung Bosse kommer bli då…

Inte helt rumsren

Han är allt en liten ”slabbas”. Klabbar ner sig på hela kroppen när han käkar. På grund av detta vill jag helst att han håller sig utomhus och intar sina ständiga måltider.

Tror jag har luskat ut var han bor och ska försöka hitta en postlåda i lagom storlek till hans boning. Man vet ju aldrig vad han kan få för post? Jag är rätt sugen på att debitera månadshyra men samtidigt vill jag inte reta upp honom om det nu är så att han gör ett fantastiskt jobb i min trädgård. Kan han se till att getingar, tvestjärtar och myror håller sig borta så ska jag starta ett fondkonto till honom så han kan få en något så när hygglig pension när det är så dags.

Släkten är iallafall inte värst

Det gäller att ta hand om Bosse för han har endast en kromosom och ingen pappa. För att få fler som Bosse måste en mamma lägga ett obefruktat ägg. Men fler tjejer kan det bli och tydligen utgör de hela arbetskraften i en koloni. Då befruktar mamman sina egna ägg med spermier som hon har lagrat sedan förra sommaren. Ganska äcklig tanke om man säger så…

Nåväl, sex och samlevnad är ingenting som jag har tänkt sitta och diskutera med Bosse under ljumma vår- och sommarkvällar i växthuset. Tror vi håller oss till de korta konversationer vi har idag. ”Godmorgon, godnatt och nu får du ge dig iväg och jobba”.

Vad han surrar om vet jag inte riktigt men så länge han verkar nöjd, snäll, fet och tacksam så funkar det bra oss emellan.

Nu ska jag få ner mina gurka- och tomatfrön i såkuddar och drömma om en god och riklig skörd när Bosse har skött sina uppgifter med pollinering eller vad det nu är han pysslar med.

Ha en underbar afton!

Kram kram