Tänk så många av mina drömmar som faktiskt har gått i uppfyllelse. Det flesta drömmar har börjat som ett litet frö och ju mer jag tänkt över saken så har det liksom börjat gro och spira.
Bara det här att jag nu har ett eget litet hus. Det trodde jag väl aldrig att jag skulle klara. Jag har gjort massor med huset, både invändigt och utvändigt. Självklart har jag haft och har hjälp men att få ihop allting vad gäller idéer, omsätta det i praktik, att skaffa material, finansiering osv. det har jag faktiskt gjort alldeles själv.
Nu har jag fixat och donat en hel del och nu sorterar jag bort alla villatidningar direkt vid postlådan för jag orkar inte med fler roliga idéer som hela tiden ploppar upp i min förvirrade ärthjärna.
Gäller att slutföra alla projekt också som har en tendens att vara lite roligare i själva uppstarten om man säger så. I mitten när man sitter där i all röra kan det understundom kännas ganska hopplöst, men tar man sig över den puckeln och börjar se slutet så vaknar lusten till liv igen.
Och när det är färdigt är ju känslan helt himmelsk.
Så mycket jag varit rädd för att göra då allt verkar vara så förbaskat dyrt. Men när jag har engagerat mig ordentligt och googlat runt och letat lösningar och produkter så tycker jag nog att jag fått väldigt mycket för pengarna.
Såklart drömmer jag om att göra mer. Både huset och tomten har sina begränsningar men nog fasen finns det fler drömmar. Att traska runt med gräsklipparen gör ju att man hamnar i lite olika vinklar och då börjar det såklart snurra runt i klotet.
Eftersom jag valde att bygga växthus istället för gäststuga så är liksom den ytan förbrukad men se då halkade jag över något annat häftigt, garage med övervåning!
Ser mig själv hur jag skrider upp för trappan och serverar mina söner en frukostöl framåt lunch när de är hos mig och busar runt på sommaren med sina kamrater och familj. Eller hur jag sitter där på loftet med mitt målarstaffli i stearinljusets sken och målar, sörplar rödvin och lyssnar på Black Sabbath.
Gäster som vill stanna lite längre och sköta sig själva eller varför inte lite uthyrning för att få in lite mer kosing till nya projekt?
Man kan faktiskt få till det på en relativt liten yta också.
Började kolla lite mer och i vanlig ordning ser jag möjligheter att omsätta detta i praktik. Ser mig själv när leveransen av min byggsats står på gatan och hur jag i vanlig ordning kommer tänka – hur i helvete gick det här till? Men se, det har ju ordnat hittills så vad skulle kunna gå snett?
För regel nummer ett när man kör igång är ha roligt. Vara nöjd med alla framsteg som görs och ibland klappa sig på axeln och inse att man inte är totalt obildbar. Ibland får man till och med stänga igen öronen och lyssna inåt, lita på sig själv och hålla fast vid sin dröm som nu blir till en verklighet.
Så dröm på, låt det lilla fröet gro och spira. Rädslan är det största hindret och när man väl vågar gå emot den känslan (för det är ju bara en känsla, ett hjärnspöke), då händer det minsann grejer!
Kram kram
Senaste kommentarer