Sharing is caring!

Höganäs med omnejd

Tänk vad jag älskar stället jag bor på. Innebär inte att jag inte älskar andra ställen på jorden men det här är något alldeles särskilt. Brukar säga att var sak har sin tid och så är det kanske även med mitt älskade Höganäs. Är inte där ännu och oavsett om jag slår slag i saken och skaffar något slags boende i Spanien eller Italien så vill jag ha detta kvar. I Spanien eller Italien får jag troligtvis bo med ett gäng getter på någon hed med avstånd till havet med tanke på min pension som sossarna fixade till. Inget ont om getter men har faktiskt aldrig närt någon större önskan om att bli sambo med någon eller några. Förlåt om det nu skulle vara någon läskunnig getjävel som känner sig kränkt. Vill inte bo med grisar heller förövrigt. Helt okej om de inte vill bo med mig heller. Har ju rykte om mig att fisa lite illa stundtals.

Havets vindar

Hitta nya promenadstråk där synintrycken fullkomligt kraschlandar i själen. Halka runt i lera, gammal koskit från i höstas och stenar som bara finns där för att jag ska kunna kliva på dem. Någon har fixat till lite brädlappar så jag kan kliva över vatten som slingrar sig i en yvig dans mellan runda stenar. Porlande vatten, hur skönt är inte det?

Hur kunde jag bli en människa som glömde njuta av detta? Som arbetade mig trött ända in i själen? Varför gjorde jag det här mot mig själv? Är jag någon slags självplågare eller?

Tror inte det. Det bara blev så. Nu ska jag läkas, inifrån och ut. Det här jävla samhället vi lever i just nu gör ingen människa med hyfsat fungerande hjärna glad. Gäller som vanligt när man ska fixa något, hitta verktygen och också tänka hur det var förr.  Det som funkade, använd det igen. Skrota det som inte funkade trots att det innebär att lära sig något nytt. I mitt fall är det ljuvligt att vissa dagar kunna njuta av naturen. Vara sådär barnslig och luta huvudet bakåt och dofta på träden, havet och nåväl, sin egen brakskit.

Vad är lycka? Ja, det är en mycket förnumstig fråga och jag älskar ordet förnumstig. Nästan som ett ickeord, som ickepatten men det existerar och de som är inrattade på samma våglängd fattar det. Tack Helen Fång för det ordet. Det är fanimej bland de bästa ord jag lärt mig sedan morsan införde obligatorisk filmjölk till frukosten på 70-talet.

Lycka

Åter till ordet lycka. Det kan vara allt från att svinga benen över sängkanten utan problem och ta sig till toaletten på natten för att slå en drill. Det kan vara ett telefonsamtal med en vän och skratta så det svider i magen. En dag med sin älskling där det bara är skönt att vara tillsammans. Ordet är laddat. Den där pirrande känslan i magtrakten som jag tryckt undan så länge för jag är så trött, så oändligt trött…

De här bilderna tog jag tillsammans med en särdeles god vän och hennes hund. Otippat, skönt och en befriande odyssè. Tacksam är jag för att hjärnan verkar någorlunda i form. Mina underbara vänner som aldrig ger sig. Oavsett hur trött jag är så finns de bara där som ett kliande eksem. Tacksam är jag så in i helvete.

Kram kram

 

Sharing is caring!