Att leva i ett tropicarium

Inte direkt läge för att lunta nu va…

Vilken torka det är men det är vissa grejer som definitivt inte torkar ut, tyvärr. Insekterna…

Tidslinje

Har med tanke på min absoluta avsky för dessa väsen utarbetat en tidslinje för kräken. Eftersom jag uppenbarligen lever i ett jävla tropicarium så är det inte särskilt svårt att fokusera på dem. Älskar min trädgård och fattar såklart att det måste finnas insekter där för pollinering och allt annat skit som man fick lära sig på biologin MEN då kan de väl hålla sig utomhus och göra någon nytta!

Det började med humlan Bosse och hans kompisar. Det var okej och Bosse lärde mig att tagga ner (snackar lite insektstermer nu), och fick mig att känna mig bekväm. Så länge de höll sig utomhus. Hade en liten plan eftersom humlor är ganska stora att slå ihjäl med en sladdrig flugsmäck, att om jag släpper ut så många som möjligt så kommer de att vara tacksamma och berätta för resten av djurparken att jag är snäll och därmed ger fan i att flyga in. Men icke! Vad fick man för det? Inte ett skit…

Sen dog ju Bosse och helvetet brakade loss.

Då kom patrullen i randiga kostymer – getingarna! Stora som små. Släppte ut en del men till slut rann det över även för mig. Flugsmäcken ven och otaliga gånger har jag väst mellan mina smala läppar – leta för fan bo utomhus förbannade äckel. Ibland har jag inte bara väst utan skrikit högt. Det funkar bra att skrika med smala läppar också.

(Under tiden har jag kraftigt och med stor framgång bekämpat svartmyror och gråsuggor. Den kampen är ingalunda över och jag ska sluta som vinnare. Så det så).

Sedan kom värmen

När värmen slog till började den randiga patrullen bli lite slappa under några dagar och man kunde se dem ligga och flämta på golven inomhus så att gå barfota var och är såklart bannlyst. (Enda gången jag går barfota är i sängen när jag kör insektskollen i sovrummet innan läggdags. Lugn, vi kommer till detta).

Då kommer en kort period av nästa medlem i ”familjen Jätteäckel”. Stekel kallar jag dem.

Här finns inte ens tanken att öppna något fönster och vara snäll. Här säger det bara smack – död.

Under tiden detta pågår så börjar tvestjärtarna att göra sin härliga smygentré. Tidig morgon när jag vill avnjuta mitt kaffe i dagbädden ute och såklart lyfter jag på kuddarna och då minsann slinker de iväg. Jag kommer förmodligen att dö utan att få svar på denna frågan – var fan slinker de iväg till? Har letat, försökt vara snabb som en iller och när jag någon enstaka gång lyckas krossa någon med en tegelsten eller toffel så mår jag uppriktigt sagt jättebra.

Killekill

Nu kommer vi till det som verkligen kan få det att tilta ordentligt. Millimetrarna eller som min kompis Wikipedia uttrycker det:

Tripsar (Thysanoptera), som även kallas blåsfotingar, är små långsmala insekter som ofta har fjäderlika vingar.

Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskans thysanos (frans) och pteron (vinge). Ett flertal arter livnär sig på att suga växtsafter medan andra är rovdjur. Vissa arter betraktas som skadeinsekter eftersom de angriper odlade växter och orsakar ekonomisk skada, medan andra anses vara värdefulla eftersom de äter upp skadedjur. Man har hittat runt 100 arter i Sverige och har beskrivit cirka 5 500 arter i världen.

De är fruktansvärt vidriga och jag har troligtvis alla 5 500 arter hos mig. Den som inte har upplevt dessa har ingen aning om vad totalt hjärnsläpp är. De bara är där, på precis hela din kropp, inomhus, överallt och bara killar. Lägg sedan till en klibbig het värme som redan har gjort att du gått bananas så kanske du kan tänka dig känslan. Fy fan.

Åh ljuvliga framtid

Nu kör vi raskt vidare med nästa…

De bits inte vad jag vet men är ganska stora och har en förmåga att krypa in här och där. Blir liksom supersmala när de drar in vingarna. Äckligt.

Efter detta vet jag vad som väntar. Janne Långben eller harkrank, fler tvestjärtar, sniglar i både svart, brunt och något randigt helvete som heter pantersnigel. (De får jag inte salta ihjäl har min kompis Jessica sagt).

Oj, glömde nattfjärilar eller vad de nu kan heta. Bruna och svarta i en storlek som inte passar mig. De förstör iallafall mina sköna kvällar och nätter i växthuset. Där blir det också bara smack – död.

Annars

Nä, men annars tycker jag det går bra. Har fått underbar hjälp med att klippa mina vackra träd. Tack för den uppmaningen Trafikverket. (Skit på er).

Före

Efter

Tackar min gode vän Glenn med de fantastiska fotbollslåren för hjälpen med detta tilltag. Skönt.

Insektskollen

Just det ja, insektskollen. Går till på detta vis i mitt sovrum. Några timmar innan sänggåendet öppnas fönstret och fläkten körs igång på max. (Någon har sagt att insekter inte gillar det). När det så är dags att beträda sängen stänger man fönstret, tänder upp en sänglampa och riktar ljusstrålen mot den vita garderoben. Av med tofflorna, hopp upp i sängen och klappa ihjäl det som hittas kan. Alla kuddar och täcken får sig en okulärbesiktning. Klappat och klart!

Sedan är det bara att hämta den där underbara toasten som nu är lagom ljummen och ätklar. På med en skön kriminalare och bara njuta. Har jag sällskap i sängen skiter jag i den stora insektskollen, då kör jag en annan variant.

Den kan vi snacka om en annan gång.

Avslutar det hela med en hyllning till humlan Bosse. Han fick mig att slappna av en smula och inta ett lugnare förhållningssätt till honom och hans vänner. Sedan förstår jag att han inte kan ansvara för resten av djurparken och vem vet hur det hade varit utan Bosse och hans vänner?

Kram kram