För alla

Investera i livet

2018/05/14

Japp, jag gjorde det igen…

Tror på mig själv och fortsätter att investera i resten av mitt liv. Skrivarkurs igen under intensiva dagar instängda i ett svettigt konferensrum på Hotell Carlia i Uddevalla. Skulle inte byta dessa dagar mot någonting annat – ever…

Dynamit och dunder

Att en bloggare som jag återigen får sitta med författare av världsklass och våga skriva, skriva och skriva. Känslan är otrolig.

Kunna prestera en dialog på max tio rader mellan en björn och en karusell, en het sexscen med oväntat avslut, en cliffhanger som gör att läsaren vill köpa din nästa bok. Allt kan dyka upp och jag löser det. Nattliga äventyr med läxor och dessa förbannade limerickar… Jag grejar det också!

Tillsammans med människor jag inte känner från början men precis som jag brinner för det kreativa,  ordet och berättelsen. Vi skapar fan magi när vi sitter inlåsta i ett svettigt konferensrum!

Sexscenen

Den heta sexscenen på max femton meningar och inte för många bisatser som ska avslutas med en överraskning…

Mitt bidrag och då får ni ha i beaktande att deltagarna redan har fått en inblick i min huvudkaraktär  Nina i en tidigare övning. (Presentera huvudkaraktären i din bok med max 10 meningar så att man förstår vem det är).

Här kommer den och jag skjuter inte från höften!

Nina slöt ögonen och kände Sebastians hand återigen stryka över hennes rygg. För varje handstrykning kom han längre och längre ner mot ländryggen och sista gången lät han mjukt sitt långfinger dröja sig kvar i början på hennes stjärtskåra.

Musiken var hög, Roger hade för länge sedan avvikit från bordet, asfull i vanlig ordning. Sebastian viskade något i Ninas öra som dränktes av musik, skratt och glam. Han fattade hennes hand under bordet och hon förstod – det var dags att dra.

I huvudet surrade det som ett getingbo och någonstans visste hon, jag måste tillbaka till hotellet. Men Sebastian hade väckt något i henne som inte längre kunde kontrolleras. Hans enorma husbil fullkletad med hans namn och bilmärkets loggo såg så jävla billig ut men det ögonen noterade sket kroppen i.

Hon måste få mer. Av Sebastian, hans kropp och stilla sin egen hunger.

Sebastians mjuka fingrar hade snart smekt av henne alla kläder. Den stora dubbelsängen med vinröda sidenlakan svalkade skönt mot den brännheta kroppen då Sebastian plötsligt ursäktade sig och försvann.

Nina började känna sig lite gasig och sa till sig själv – en liten fis kan jag passa på att dra. Hon tryckte till och kände hur bulan sakta började ta form därbak. Oh no, den här fisen hade hon inte bränt av ostraffat…

Jag säger bara – huka er…

När vi 60-talister spränger alla gränser, då kommer vi starkt…

Såklart hann vi med lite härligt samkväm också. Det blir så häftiga möten i nuet. Inget dravel och ingen tuppfäktning om vem som är vad, jobbar med det eller det, utan på en avslappnad nivå.

Kan liknas vid ett bastubad. Alla är avklädda tack vare alla berättelser vi måste dela under dagen. Ingen hjärna är friskare än den andra. Värme, respekt och humor är orden jag finner.

Någon är skyldig

Såklart någon är skyldig till detta dåd. Jenny Magnusson på Tentaclewords och Dag Öhrlund. Jag hänger ut dem med både namn och bild. För jag kan ta eventuella spöstraff (och då helst med hjälp av en spänstig basilikakvist).

Underbara Jenny som håller ihop allt med tider, att schemat rullar på, att magen aldrig behöver kurra och att vi alla känner oss så omhändertagna. Sedan har vi hennes marknadsföringspass där hon på ett otroligt pedagogiskt sätt förklarar hur vi författare även ska och vilja orka med den biten också. Hon gör det framförallt på ett så positivt sätt att de värsta rädslorna liksom tynar bort.

Dårarnas reunion

Denna människa som bara är några år äldre än mig och har så otroligt mycket att dela med sig av. Orka känner jag och viljan att göra det på sättet han gör det på. Raka puckar, inget jävla dravel. Tack säger jag – för ska jag utvecklas så behöver jag feedback, annars kan det kvitta.

Få ett utlåtande från denna människa på en text man värkt ur sig är stort. Kommer det sedan:

“Jag har bara skrivit ett enda ord om detta och det är BRA!”

Lika lycklig blir jag för:

“Testa att stryka detta och detta.”

Motorvägen

Trött, lycklig, hela huvudet brinner och kanske det även glöder lite i bävern…

Sätta sig i bilen, fara söderut mot mitt älskade Höganäs och veta att äldsta sonen är på besök och har mat på gång. Få komma hem efter många timmar bakom ratten, duscha, ta en kall öl, sätta sig i växthuset och få äta en underbar grillmåltid. Vara tacksam över att huset är intakt, det finns rödvin kvar och att ungjäveln är så mysig att umgås med.

Dagen efter dagarna före

Idag söndag har jag varit pigg, trött, utmattad och otroligt rastlös. En salig blandning tänker jag. Ungefär som när man är hungrig mitt i natten och rafsar ihop det man har i kylskåpet och skapar en fantastisk måltid. Så har jag känt mig idag, som en underbar salig blandning som smakar gott.

Pigg blir man gärna om man slocknar en lördagskväll innan klockan nio med ett fånigt leende på läpparna.

Att då få höra sin son säga när man redan varit och handlat, ätit frukost och planterat om gurkorna innan klockan tio:

“Lugna ner dig morsan, du är ju för fan som en dampunge. Sätt dig lite och prata med mig”.

Ja, det fixade jag – en stund. Sedan tände jag på grillen för det blir i regel lunch väldigt snart om man ätit frukost väldigt tidigt. Sonen ligger lojt i en solstol och betraktar sin mor som börjar laborera med grillen. Och då kommer det…

“Alltså, jag känner ingen som är så begåvad som du men samtidigt så jävla utvecklingsstörd när du ska göra något tekniskt.”

Mmm… Det finns tydligen en massa spjäll och skit på undersidan av en grill och det har jag aldrig noterat.

Efter lunchen blir jag svintrött och försöker sjunka ner i en bok men då startar han upp sin egen pladdermaskin. När jag till slut bara är näst intill självdöd och utbrister:

“Snälla, kan du vara tyst.”

Då kommer det bästa!

“Du får skylla dig själv morsan. Här kommer du hem och serverar mig en buffé av energi.”

Så himla skönt för jag vet att han är utarbetad och sliten som fan. Det var så underbart mitt i min egen mentala härdsmälta att få höra just de orden.

Tacksam, så tacksam. För livet, min son (ja, även den andra dåren), möjligheterna jag har, mina stöttande vänner och framförallt – min mamma i himlen som gjort det möjligt för mig att åka på denna kursen.

Nästa gång kommer jag att be er swisha, för i november ska jag iväg igen. Så det så!

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam