Likt en snorkråka

Varje gång i mitt liv så länge jag kan minnas har ett fenomen inträffat när jag har något spikat lite längre fram i tiden. Något som är inplanerat sisådär några månader bort. Likt en envis snorkråka som vägrar släppa pekfingret (eller vilket finger som just då råkar stå närmast på tur), är fenomenet där. Det är liksom fastklibbat på mig.

Vi kanske måste börja med att förtydliga ordet ”fenomen” för ev. retards. Det är synonymt med tex. en märklig företeelse och i detta fallet känns det mer okej än andra synomer till ordet fenomen som tex. underverk…

Vad händer då?

Jo, det ska jag delge er. Det kan handla om en semesterresa som bokas några månader i förväg. Det kan vara en weekend eller bara en rolig fest eller annat event som jag längtar till. Den där uppspelta känslan som blandas med lite små glädjerus och ibland lite pirr i magen av förväntan. (Infinner sig dock sällan i samband med inbokade begravningar).

Nåväl, det trevliga som ska hända någonstans där i framtiden och som skänker mig glädje får plötsligt sällskap av en liten djävul som knackar på helt oinbjuden och bara traskar in.

Helt plötsligt drabbar en övertygelse mig så kraftigt att jag nästan välter i kurvorna.

Tänk vad smal jag ska vara då!

Mmmm, för då har jag ju flera månader på mig att banta! Och jag är verkligen helt övertygad om att denna gången ska det ske.

Nu är det snart dags igen och det smaskade bara till i pannan idag när jag kollade in vårens trevliga event som står på programmet. Om en vecka ska jag inkassera min födelsedagspresent som jag fick av min älskling för fyra månader sedan. Minns precis hur det kändes när jag fick ett stort kort i A4 format med hjärtan på och datumet för en hemlig weekend resa. Mycket trevligt för jag gillar överraskningar (förutom de som understundom inträffar i brallan när jag tror det är en fis). Hur jag lycklig stod där med kortet i mina händer och mina vänner satt där i soffan med tindrande ögon när jag öppnade mina födelsedagsgåvor. Hur jag inombords verkligen kände övertygelsen att på fyra månader hinner jag lätt loosa några pannor. Jo tjena, gick väl sådär…

Verkligheten överträffar alltid och här lurar vi ingen

Stekt fläsk med löksås tillsammans med Amadinepotatis som fått koka tillsammans med ett knippe färsk dill. Ljuvliga ärtan Ebba från Findus och en härlig dask av svartvinbärsgelé. (Fläsket har iallafall fått vila en stund på hushållspapper för att suga ur lite fett). Svinbra va…

Fiskpinnar tillsammans med underbart krisiga pommes. Tillsammans med en egengjord sås på crème fraiche, lite majonnäs, dill och röd rom. Notera den särskilt magra salladen på tomat och rödlök…

Hoppsan. En iskall rom och cola tillsammans med en fräsch klyfta citron som först har fått åka en sväng på toppen av glaskanten.

En magisk dröm av diverse grönsaker såsom bambuskott, lök, paprika, savoykål, groddar, buljong och äggnudlar. Okej, kanske det var lite kyckling i också. Såklart har jag även kryddor i alla mina anrättningar. Kryddor blir man iallafall inte fet av va?

De sista egenodlade morötterna som börjar bli lite slappa i hullet kokas i lite lättsaltat vatten. Samtidigt som den dyra BH:n handtvättas i diskhon då ploppen till handfatet på toan icke sluter tätt. Ja, det var sannerligen en fattig afton…

Rotmos och fläskkorv tillsammans med Johnny´s sötstarka senap. Lite dåligt med sallad men vad fan – hela rotmoset är ju fyllt av grönsaker.

Färska räkor och hemgjord aoili tillsammans med ett väl kylt glas vitt vin. Observera att inget bröd serveras. Bra va, måste ju tänka på det där med kolhydrater.

Nämen, ett glas färskpressad apelsinjuice. Tillsammans med Koskenkorva Juniper. (Beställningsvara på Systembolaget). Blåbärsvodka som gifter sig perfekt tillsammans med apelsinjuicen och de krispiga iskuberna.

Kylskåpsrensning. Färsk spenatpasta, ädelostsås toppat med knaperstekt bacon och raspade flagor av parmesanost.

Lite svalkande bubblor efter en påse ostbågar (med all säkerhet).

Näe, nu får det hållas igen lite. När man bakat eget bröd och börjar tröttna lite efter limpa nummer fyra. Rosta i ugn med olivolja och flingsalt. Detta kräver ett gott rödvin för satan vad mycket salt det blev.

Sedan har jag förstått att man ska ta lite läckra ”selfies” på sig själv i hallspegeln och jag vill ju inte vara sämre. Skitkul när man inser att den där limpan ovanför byxlinningen har man vädrat på jobbet också…

Inse fakta

Det är underbart gott med mat och dryck. Lagar allt från grunden och är noga med råvaror. Älskar att laga mat och efter en lång arbetsdag är det ren och skär avkoppling att få braka loss i köket. Likväl en lördag eller söndag när det gärna får ta ett par timmar med en middag och den där goda matlagningswhiskyn eller rödvinsglaset som blir flottigare och flottigare bredvid spisen. Ja, jag älskar det.

Jag vet att den där lilla djävulen kommer att fortsätta kliva in oinbjuden resten av mitt liv och det är helt okej. Kommer fortsätta tro och glädjas över min vetskap att nu jävlar, nu kommer det att ske. Men jag är faktiskt nöjd. Mitt lilla självgoda svin och jag tycker att djävlar kan vara riktigt vackra…

Kram kram