Efter sex dygn med mer sovtid än vakentid, lymfkörtlar som golfbollar och febertoppar blev jag så jävla arg i morse så jag tror jag skrämde viruset på flykten. Är så förbannat trött på så mycket och min omgivning har länge varit fylld av sjukdomar och elände. Därtill kan vi lägga till det politiska läget i vårt land. Med skitpolitiker som faktiskt luras och luras. Den stora massan sväljer och sväljer. Och vad gör jag själv? Spyr galla med mina nära och kära, skriver under namnlistor som andra driftiga människor orkat dra igång samt törs stå för mina åsikter. (Bara det är ju och för sig en bedrift i sig).

Plötsligt händer det

Fick äntligen huvudet ur röven och tog mig ner till havet. En sträcka på fem minuter och ändå har jag inte lyckats ta mig dit på flera månader. Känslan när jag sladdar nerför backen och havet breder ut sig. Doften av hav som fullkomligt äter mig utifrån och in är magisk. Allt bara rann av mig och ett stort lugn infann sig. Sedan gick jag på stranden och plumsade i vanlig ordning i den lilla vattenfåran som ändrar form dag från dag. Den välbekanta fantomenstenen och ett mäktigt Kullaberg som likt ett sagolikt väsen flyter ut i havet.

Det är här jag måste tanka för att orka. Nu är det slut att börja morgonen med att scrolla sig igenom nyheter om allt jävla elände i vårt land. Nu ska jag börja jorda igen.

Och mår jag inte bättre efter helgen så drar jag på med den penicillinkur jag införskaffat på olaglig väg. Så det så!

Tanten har laddat om

Pollenskiten får jag dras med och inget att hänga läppar över. Det är som det är. Kan säkert underlättas med mer GT och Mojitos samt sedvanligt rött vin. Och vid gräsklippning så finns det hjälpmedel att tillgå.

Växthuset är invigt för säsongen med grille, trevligt folk och gott snack. Ser fram emot många goa kvällar och nätter bland tomater, gurkor, fikon, chili, lime och annat krafs.

Någon lördag i april lyckades vi också få in lite trädgårdsarbete tillsammans med min goa vän M.

Sedan kom den andra goa stollen farandes med sin kasse och blandeliblandade lite goa drinkar till oss. Blir det ingen mer värme så kan vi alltid knapra piller, dricka GT och minnas den där lördagen i april.

(Nu kommer min datanörd att bli skitarg för nu blandar jag en massa i ett och samma blogginlägg…Men jag tar det, jag är ju ändå sjuk).

Sedan har vi ju påsken den ljuvliga

Äntligen är jag kär igen och finns det något bättre än att få dela med sig till den man älskar? Dela platser som betyder något, upplevelser som är viktiga för dig? Det där som gör dig lycklig vill du helt enkelt dela med dig av…i mängder.

Såklart drar vi till Spanien över påsk. Efter mina haranger om La Matas långa strand i gryningen, Julio Iglesias i högtalarna en kall marskväll i Sverige. Spansk Reserva i glasen och mina tindrande småfulla ögon tillsammans med mina röda kinder som likt vaxade äpplen (Royal Gala) bländar i stearinljusets sken – vem fan säger nej till att följa med mig till Spanien då?

Vi börjar med att dra på med den dyraste flygresan i världshistorien men såklart, det var över påsken. Sedan lyckas vi med konststycket att hamna i det värsta regnväder Spanien har skådat på 70 jävla år!

Världens bästa läge dock. Precis vid stranden och underbar utsikt. Hittade ett par snuskfiltar i en garderob som vi bredde ut på golvet. Där låg vi och blickade ut över ett ilsket hav. Understundom gick det till och med gäss i poolen! Ibland öppnade jag glasdörren en decimeter för att insupa havslukt men mest för att kunna röka. Här låg vi med AC:n ställd på 30 grader och lyssnade på Lasse Berghagen. Njöt av livet och varandra, lite ost och bara vara tillsammans.

Med kläder hängandes på tork lite här och där uppkrupna i en grymt vidrig soffa läsandes varsin bok och regnet smattrandes utanför. Snarka in en stund, smutta på lite vin och bara vara nära. Tacksam.

Några långa sköna strandpromenader blev det ju inte. Men som tur är kunde jag ändå dela med mig av ett superställe och efter otaliga tapas var det två proppmätta som inte direkt kved av obehag när de flyttades till vinkällaren och avslutade en fantastisk måltid med kaffe och Calvados. Då var fan inte ett öga torrt.

Inte heller när vi sista kvällen småhuttrandes och dyngsura sitter på en av de få serveringarna som hade öppet vid havet och på gångavstånd. Då var iallafall inte ett utav mina ögon torrt så nu har han upplevt det också. Vad vore Spanien utan lite fladderdreta så säg?

Att det var jättevarmt i Sverige undgick inte någon av oss för våra vänner skickade sååå fina bilder från uteserveringar, balkonger och altaner mest hela tiden. Vi var lyckliga över att slippa använda solkräm och att våra vänner hade det bra. Vi var mest fuktiga och blöta…

Inget fel på sängarna var det heller.

Det var väl ändå fint när min älskling säger sista dagen när han fryntligt mumsar ost ståendes vid bardisken i vår supermysiga lägenhet;

– Ja du, jag har ju inte sett och upplevt så mycket av allt du har berättat om så jag kan faktiskt tänka mig att åka tillbaka hit.

 

Så får det bli

Fler resor till Spanien. Jorda vid havet. Älska. Tacksamhet. Leva och sluta tänka på döden. Andas…

Nu längtar jag efter min rumskompis på mitt hemliga jobb. Alla mina papper, artikelnummer och att få blippa med min plastplutt så jag kommer in genom grindarna. Komma upp i sadeln igen och som min älskade granne sa idag;

-Bra att dina lymfkörtlar har svullnat, då funkar ju din kropp.

Ja och han har ju fan rätt. Svullna lymfkörtlar är ett tecken på att kroppen tar hand om en infektion. Klart slut.

Ha en skön helg alla underbara människor.

Kram kram