Kulturnatta

Tiden går väldigt fort när man har trevligt. – Yeah man, men det gör den faktiskt även om man har det tråkigt, åtminstone i min ålder…

Denna veckan har iallafall varit trevlig och jag mår väldigt bra och jag känner mig relativt avstressad, lugn och fokuserad.

Imorgon är det fredag igen och då är det dags att bege sig hem till Skåne. Väldigt mysigt för nu kan man elda i kaminen utan att svettas ihjäl. Det var liksom inte samma mysfaktor i augusti att sitta där och svettas bara för att man var tvungen att testa. Älskar att lyssna på spraket från elden och jag älskar att vi inte har någon TV där!!! Få känna känslan av att vara lite rastlös och ha det lite tråkigt, fast på ett positivt sätt. ( Lite som när man var barn och hade utegångsförbud. Lite tråkigt men samtidigt njöt man av
hysset – som föregåtts av utegångsförbudet. Troligtvis hade hysset en viss tyngd och genomslagskraft då det trots allt utdelades ett utegångsförbud. Fniss)…

Vid kaminen känner jag mig som en kutryggad piga som lägger vedklabbar på elden, hur jag vill baka barkbröd och lägga in sill, gå ut på åkern och föda barn samtidigt som jag stoppar strumpor och tar upp potatis.

Men jag lugnar mig lite med det för i helgen är det dags för ”Kulturnatta i Höganäs”. Trevliga människor kommer på besök till oss och det är väl inte direkt så att vi kommer att storma biblioteket för att delta i ” Luffarslöjd eller ”Stress-& Jongleringsbollar”. Inte heller tror jag att vi känner ett jättebehov av att lyssna på någon som läser sin egen poesi till flöjtspel.

Däremot ska det bli attans trevligt att umgås, lyssna på Jack Vreeswijk, äta god mat och få visa vår lilla pärla vid kusten för andra smålänningar. Några måsten är definitivt att cykla, handla lite (eller in i helvete mycket) i Saluhallen. En tur till stranden för att känna doften och ha möjligheten om lusten faller på att leka Ernst- Hugo Järegård (ur serien Riket) och skrika ”danskjävlar” över sundet.

Må vädrets makter vara med oss för allt blir så mycket trevligare med solsken.

På söndag är risken stor att jag kommer att känna mig som den där kutryggade pigan men utan inslag av barnafödande, potatisplockning eller inläggning av sill, hoppas jag…

En viss likhet kan nog uppstå med Raskens Ida som såg ut att ha kudden med sig i fejset dygnet runt och till och med när hon log kunde man ana både potatisplockning, barnafödande och sillinläggningar.