Nu trillade polletten ner, ljuset tändes, den saknade kniven hamnade i lådan, alla klubborna är nu i bagen, hamstern springer i hjulet…

Listan kan göras lång för nu verkar fler ha fattat att C19 är inget vi kan skoja bort. Det behövdes en populär omtyckt kändis död för att många skulle fatta att det är på allvar. Tragiskt men jag kan förstå. Har man inte haft en omgivning som har drabbats av viruset så har man såklart inga referenser. Jag fick behålla både min syrra och svåger samt några vänner. So far so good…

Det fick inte alla och mitt hjärta blöder för de gamla som gick och kommer gå bort utan anhöriga vid sin sida. 

Inte hänga läppar

Nope. Här gäller det att hänga i. Inne på fjärde veckan med att arbeta hemifrån. Funkar kanonbra med dagens teknik och med de hjälpmedel vi har på vårt företag. En dator och programvaror. Duktiga IT människor som trixar och fixar. Jobbarkompisen som bor på orten tar med sig viktiga papper jag behöver och lägger i sin postlåda. Dit åker jag likt en vålnad på kvällen och vittjar lådan.

Ibland har jag lust att fönstertitta, det ska erkännas. Dock inte blotta mig fast barnen kanske uppskattat en bäver. Vad vet jag?

Meeen…

Jag är trött på att vara ful. Målar mig inte längre, sitter i julbordsbyxor (=byxor med resår i midjan), raggsockor och ibland foppatofflor. Rapar och fiser helt ohämmat. Petar näsan när jag loggar in på morgonen.

Härligt ändå med alla samtal med leverantörer och arbetskamrater som också arbetar hemifrån. Mer avslappnat och vänligt skulle jag vilja säga. Helt plötsligt är det okej att fråga: ”Hur mår du? Är du okej?”

Som tur är har alla jag pratat med hittills mått bra. Lite förkylningar som man annars gått till jobbet med, och den ljuvliga pollenallergin. Skulle vilja säga att en viss ödmjukhet har smugit sig in. Det är bra. (De som har snoriga ungjävlar hemma är inte ödmjuka, de är hysteriska på gränsen till mental kollaps).

Så med andra ord jobbar jag, äter, sover, skiter, äter, nätshoppar och äter. Nätshoppar, jobbar, skiter, sover och äter.

Så härom kvällen beställde jag en våg. Tänkte att det är en bra start på det nya livet efter C19!

Se framåt

Ja, ser framåt gör jag verkligen. Fick min nya högtryckstvätt idag. Ett rejält as som väger bly. Nästan så jag vill ut och släcka bränder med den. Planen är att den ska invigas på lördag när växthuset ska fräschas upp inför den underbara säsongen vi har framför oss. Bin, tvestjärtar, myror, getingar, gråsuggor och allt annat skitäckligt som verkar tro att min trädgård är en jävla fritidsgård!

Sedan har min älskling friat efter två års prövotid. Mäktigt och jag sa faktiskt ja. Han gick ner på knä som jag alltid drömt om och sedan fick jag hjälpa honom upp. Sedan gick jag ner på knä (svarade ja utan att tveka) och han fick hjälpa mig upp. Precis som det ska vara – grupparbete.

Sedan dansade vi nakna i vanlig ordning till solen gick upp.

Människor kommer och går

Så är det faktiskt. Tiden kanske inte läker alla sår men man lär sig leva och hantera dem. De jag hatar kommer jag alltid att hata men de äter inte på mig längre utan har blivit till något slags ingenting. Som tur är kan jag inte ens räkna dem på min ena hand.

En del människor kan jag fortfarande älska, men det är bra att befinner sig där de är. Särskilt nu. Finns vänner jag saknar som fan men ibland måste man pausa. Andra vänner finns där hela tiden och även om man inte pratat på flera månader så är varje telefonsamtal eller möte (inte nu då va, i dessa C19 tider), helt naturligt och man är tillsammans igen.

Fick träffa mitt barnbarn igen efter åtta år och det var mäktigt. Även om han fick träffa farmor halv två på eftermiddagen iklädd sin älskade leopardmorgonrock, direkt uppstigen från de döda (dagen efter nakendansen), i Coronatider och jag ville skjuta min egen son för han inte berättat att de har kontakt. Nåväl, det var bra att jag inte har vapenlicens och är det långfredag så är det en lång fredag…

Alla döingar som är här och hälsar på ibland, har en egen dörr. Skönt, för då vet jag var de är. Nära mig och de vet när det är dags att gå hem till sitt.

Moder jord

Moder Jord kan ha sagt ifrån eller så är det bara en fladdermus som lyckats väldigt bra. Hela tillvaron är iallafall en stor jävla käftsmäll som gör att vi alla kanske skulle ska ta och lugna ner oss lite. Se oss om och upptäcka var vi befinner oss i tillvaron. Slita lite på vår egen hjärna och våga ta ansvar för oss själva och den värld vi vill leva i. Personligen är jag skitglad att hela den skruvade klimathysterin har fått en paus. Att SD inte längre är allas hatobjekt och att alla foliehattar förmodligen har fått härdsmälta. Skithuspappret är inte heller slut och nudlar kan jag fortfarande äta. Däremot är makaronerna slut men kan troligtvis köpa nya imorgon.

Så chilla och ta den här stunden på jorden som en uppdatering till något så mycket bättre! C:19.

Kram kram