Plötsligt händer det

Efter att ha legat gömd i hyllan mittemot dasspappret sedan i söndags var det äntligen min tur! Satt klar i startgroparna på huk i hyllan mittemot. Tagit av mig barfota för att få ett bättre grepp med tårna om hyllkanten så att jag med full kraft likt en asgam kunde flyga över gången mellan hyllorna och fånga mitt byte. Mina fingrar greppade girigt om handtaget till min – bara min förpackning. 24 rullar ”soft and strong” som jag med omsorg ska torka mitt fryntliga arsle med.

Med svetten rinnande nerför ansiktet och kinderna röda likt vaxade juläpplen smaskade mina barfota plattfötter likt en ankfamilj mot kassan. Högburet huvud och ignorerade de avundsjuka och trånande blickar som följde min 24-pack. Kraftigt skitnödig också ska tilläggas men min slutmuskel hade till min stora glädje beslutat sig för att samarbeta dagen till ära.

Träffade en väninna som med glödgande hat och fradgande mun väste, ”Jaha ja, 24 rullar till ett enmanshushåll”.

Hade dock inte tid att stanna för mitt nästa mål var i sikte…

Alvedon

Försökte trycka mig framåt i kassakön för att nå mitt nästa mål. Alvedon. Men där slog blixten till med full skala. Alvedon får bara säljas på Apotek för de kan man köpa och knapra i sig och vips så har man blivit Alvedonmissbrukare. Så pass ja…

Nåväl, hade ju inte direkt tänkt käka Alvedon till kvällsmat så jag nöjde mig helt enkelt med min 24-pack och lite annat krafs. Ska langa två burkar Heinz vita bönor i tomatsås till en kollega imorgon. Han har nämligen en god kryddkorv som håller på att gå ut och har själv inte kunnat hitta dessa vita bönor på sin bostadsort. Man får ju ställa upp för sina medmänniskor tänker jag.

Utifall att

Skulle det slå till plötsligt med full kraft och man blir fast i sitt hem har jag iallafall laddat upp med typiska ”bra ha saker”.

Nu kan jag putsa skor, dricka vin och skita om det skulle bli för jävligt att vara isolerad.

Konstig känsla

Jag känner mig påverkad av det här viruset. Har en lite sorgesam känsla i kroppen blandat med oro. Så snabbt vi kan slås ut och hela samhällsapparaten kollapsa. Och vilken ”roffa mentalitet” en stor massa av befolkningen uppvisar. Inte särskilt många dagar tog det heller innan påhittiga bedragare dök upp. Vidriga parasiter som skor sig på människors utsatthet.

Tror att den stora massan med ”roffa mentaliteten” kommer att hörsamma uppropen från restauranger, turistnäring och annat som uppmanar oss att när detta är över ska semestra och stötta de näringar som nu åker på storstryk på hemmaplan. Äta ute och och gynna våra lokala restauranger. Nej, det är samma typ av människor som kommer dra med första bästa flyg till ett billigt turistmål utomlands.

Tänker på alla ensamma som sitter med sin oro och inte har någon att dela den med. Att vara hypokondriker i dessa tider måste vara fruktansvärt. Fula människor har det troligtvis lika tråkigt som förut. Det enda man kan göra är att försöka hålla reda på sig själv och de närmaste. Hjälpa till på de sätt man kan. Jag har ju redan börjat genom att fixa vita bönor i tomatsås till en kollega med utgående korvar. Med det vill jag säga att vi kan alla göra något för någon.

Så boostar jag mig med enorma mängder C-vitamin också. Äter och dricker så mycket apelsiner så det svider när jag kissar. För att uppnå större effekt brukar jag till kvällen även hälla på några droppar (hum…) Juniper.

Koskenkorva blåbär – Juniper och stora isbitar i ett glas med färskpressad apelsinjuice. Smakar förträffligt och jag tror det dödar eventuella bacillusker som passerat in genom kroppens håligheter under dagen. Tvättar också händerna med tvål och vatten lite oftare än förut. Fast nu när jag har papper så kan jag gott spara in på tvålen…

Tillsammans 

Presenterade en underbar idé för min arbetsgivare idag. Det möttes dock med en ganska ljummen attityd och inte alls den hysteriska eufori som jag väntat mig. Tänker att han behöver nog bara smälta tanken och låta det sjunka in lite.

Alla skolbarn som kanske inte får gå till skolan nästa vecka. De tre barnen som inte har internetuppkoppling kommer att ha det skittråkigt. Då kan jag ta på mig min clownnäsa och helt enkelt köra lite teater utanför sovrumsfönstret när de sitter där och käkar snorkråkor och längtar tillbaka till skolan.

Funkar lika bra med äldreboende. Där kan jag till och med tänkta mig att strippa lite. För en gubbe på 90 vårar kan faktiskt en knubbsäl på styft 50 fortfarande ha en viss uppiggande effekt.

Skulle jag få ledigt från min ordinarie tjänst för att volontärarbeta på detta sätt kan jag ha en t-shirt med företagets logga på mig (innan den ryker av alltså). Funkar också med någon slags banner eller plakat som så att säga kan bilda bakgrund till min uppenbarelse.

Har ju trots allt några sköna moves som sitter i ryggraden från baktiden och att roa en näspetande unge kan väl inte vara så himla svårt. Jaja, vi får se om chefen har mognat tills imorgon.

Huvudsaken är att vi alla hjälps åt och försöker hålla humöret uppe. Deppiga stunder blir det men det gäller att kapa dem. Ingen vet hur detta kommer att sluta, och vad som är rätt eller fel hanterat kommer vi inte veta förrän efteråt. Spekulera suger bara energi men för den skull kan man gott hålla sig informerad. Man behöver kanske inte mitt i denna bedrövelsen kolla in sin framtida pension. (Det gjorde jag förra veckan och skrattade inte ihjäl mig). Inte heller ställa sig på vågen eller lösa årskort som gäller året ut på gymmet.

Ta hand om er och gör det lite mysigt sådär i vardagen. Själv ska jag ha onsdagsmys med taco och titta på del två av Kommissarie Bancroft.

Imorgon är en ny dag och då ska jag göra en attack på Apoteket och skaffa Alvedon. Det är tufft att leva men alternativet är jag inte särskilt intresserad av.

Kram kram