Tänk om det fanns förklaringar till allt som händer

En blöt kväll, ganska tidigt på kvällen kan man ana med tanke på ljuset. Gången med plattor tog hastigt slut, en fuktig hal trädgårdsslang mot det snabba gummidäcket i fel vinkel – och bom chackalack – en vurpa! Fint ändå att styret så vackert fastnat i järnekens stjärtskåra men ack så skämmigt att till och med Buddha tittar bort. Kan tilläggas att detta var inte jag då jag aldrig cyklar på fyllan, aldrig någonsin. Finns en del grejer jag lärt mig och detta är en utav dem. Skitsamma vem det var, hela grejen är att såhär i efterhand kan man lista ut hela händelseförloppet.

Det kan vi inte just nu med Coronaviruset,  för vi kan fortfarande inte lista ut hela händelseförloppet. Har ni hört talas om detta virus som löper som en dödseld genom hela världen? Ja, ingen kan ha undgått detta. (Ja, förutom svensksomalierna då enligt svensk vanlig media. Nytt ord nu när ordet kränkt är utnött?). Därför ska jag inte skriva om detta mer nu. Iallafall inte i detta inlägget. Punkt slut.

Nu ska vi koncentrera oss på ”om”

Om jag inte hade förälskat mig i den där rödhåriga målaren och bestämt mig för att jag var vuxen nog att skaffa barn som 19-åring hade jag aldrig haft en knäpp, underbar son som lagar de mest fantastiska måltider. Förgyller mitt liv med tankar högt och lågt. Utmanar mig, retar gallfeber på mig, får mig att skratta så det svider i magmusklerna. Utan honom hade mitt liv varit torftigt och ganska meningslöst.

Den andra lilla sudden ser jag inte röken av nuförtiden men…

Om jag inte förälskat mig i en smal härlig man den där kvällen på Stadt som utan problem drog på sig mina rosa joggingbrallor tillsammans med sina högblanka Dexterskor och med glädje pep ner till byns ICA affär i min guldfärgade Fiesta och köpte frukost på lördagen, hade jag inte haft den tokstollen till son heller.

Idag fyller han 29 år och det hyllade jag honom för redan förra månaden. Kom till jobbet och öppnade upp datorn, noterade snabbt den 26:e och fick iväg en födelsedagshälsning i raketfart. Han tackade såklart men var lite ovan vid att folk grattar en månad i förväg…

Mera om

Om jag inte förälskat mig några gånger till hade jag aldrig fått uppleva psykisk ohälsa. Fått insyn i den svenska psykvården, träffat otaliga psykologer och terapeuter. Gråtit mig till sömns otaliga kvällar och nätter men samtidigt skrattat enormt mycket och i stunder fått så mycket kärlek. Ibland värmde kärleken så mycket att jag blev både gul och blå…

Om jag inte varit en nyfiken natur som går min egen väg och bildar mig egna uppfattningar finns det ett massivt gäng med människor som aldrig blivit mina vänner. Nu kör vi en liten bildkavalkad på vad som dyker upp i all hast. Verkar vara poppis på Facebook nu för tiden så jag vill inte vara sämre.

Ingen nämnd ingen glömd

Just det. För att man inte är nämnd är man inte glömd. Glöm aldrig det. Bara för att man inte känner sig som jordens mittpunkt så innebär inte det att man inte finns. Den här veckan har jag varje kväll legat med röven i vädret en stund och rensat i trädgården. För att få friskluft och för att jag gillar att ha fint.

På mitt sätt vilket inte innebär att det behöver vara så på någon annans sätt. Jag har funderat och varit tacksam för allt jag upplevt och upplever. Nyfiken på allt nytt som kommer korsa min väg. För jag törs och om jag hela tiden skulle tänka ”om” hade jag inte upplevt ett skit och kommer inte få uppleva ett skit.

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”  (Citat ur Bröderna Lejonhjärta för ev. retards).

Fattar såklart med tanke på längden på min livslinjal att jag inte har 30 cm kvar att leva men några centimeter till har jag tänkt att vara med på.

Så med all kraft jag har så skiter jag i ”om” och koncentrerar mig på det som faktiskt ”är”. Kastar mig rakt ut i livet med det uns av förstånd jag fått.

Såhär i efterhand kan man lista ut hela händelseförloppet

Nu är jag inte i ”efterhand” utan i det som sedermera kommer att bli i ”efterhand”. Därför säger jag ja –  till allt som verkar kul och älskar de som älskas bör. Gör min plikt som världsmedborgare och längtar efter min prins. För jag blev förälskad igen. Den här gången kommer det inte att pluppa ut några nya barn utan vi njuter av de som redan blivit till. Egna individer som skapar sina egna händelseförlopp och får våra gråa hår att bli ännu gråare men också att skimra av lycka!

”All makt åt Tengil, vår befriare.” (Ännu ett citat ur Bröderna Lejonhjärta).

När man i efterhand kan lista ut hela händelseförloppet är man troligtvis död eller på väg att dö. Vad vet jag? Det ger sig med tiden, det är jag säker på däremot.

Sköt om er och ta vara på det som just nu är viktigast. Jag tänker äta upp lite chips som ”råkar” stå framme.

Kram kram