Tillbaka till livet

Livets kringelikrokar gjorde att jag hamnade på Gotland, igen. Den här gången inte på motorcykel och inte på sommaren.

Så jävla vackert vet jag inte heller om det var den här gången men fick ta med resesällskapet på en tur för att kolla in lite raukar då han inte varit på Gotland förut. Har svårt att hitta något som slår min Kullabygd men Gotlandsturen hade en helt annan innebörd.

Köpa valp

Pendlat hit och dit det senaste halvåret. Orkar jag, orkar jag inte? Som vanligt dyker det upp när tiden är mogen och magkänslan säger – kör! Som vanligt hoppar jag då, rakt utför stupet och hittills i mitt liv har jag aldrig ångrat ett endaste hopp.

Samtal med min underbara vän och ”söstra mi” Marianne som gick ”all in” och kollade stamtavla, meriter, mentaltest och allt det där som jag aldrig skulle rett ut själv. Klart OK från min gamla uppfödare till min älskade Mysa, Lars Neij och Lena Isaksson på kennel Torneryd som sa, bara kör.

Då hoppar jag rakt ut och gör det. Gotland here we come!

Husse hängde med på en snabb tripp till Gotland. Han fick välja på ett barn från Nordkorea eller en hund. Han gjorde ett smart val.

40 mil i bil och 4 timmars färja blev det för den lilla pajasen och dubbelt upp för oss.

Lugnt och fint med närhet till oss hela tiden. Utforska närområdet och han har redan uttryckt en önskan om att få lära sig dreja.

Varför ligga under soffbordet när man kan ligga på hyllan? Nu tre veckor senare får han inte plats där. Hunden alltså.

Så skön hund alltså. On och off knapp, precis som en bra schäfervalp ska ha.

Två dagar tog det, nu bor han är och har utforskat allt. Pallarna är okej att vara på men inte soffan. Allt, precis allt fastnar i munnen så mycket byteshandel har det varit. Mina skinnhandskar har inga tummar men det är rätt coolt faktiskt.

Efter två veckor måste vi bruka lite allvar och tillbringa tid på kontoret.

Övningskört placerad i husses knä och slutligen grönt kort i egen bur.

Landet som vi la två dagar på att få iordning med grässådd, växter, barkmull och kantavskiljare passade inte denna trädgårdsdesigner från Gotland ett skit.

Originalet. Det är numera ett minne blott.

Efter tre veckor med denna underbara hund och se hans utveckling tillsammans med mig så sjunger hela min kropp av glädje. Att längta till morgondagen när jag lägger mig för natten har jag inte gjort på många år.

Tack Elisabeth Feurst, Bunge Havs Kennel för Milo, min Milo…

Hitta tillbaka

Känner mig som ett träd som hela livet stått pall men som till slut knäcktes efter alla skitstormar. Rötterna är kvar och skotten spirar och växer. Lärt mig massor det sista året och särskilt de sista månaderna.

Att skaffa hund igen är mitt beslut och baserat på kunskap och erfarenhet. Min åttonde hund och min femte schäfer. Jag vet vad det innebär och det bagaget bär jag med stolthet.

Jag vill verkligen tacka mig själv för den insats jag gjort för mig själv och mitt tillfrisknande och de fantastiska människor jag har runt omkring mig som möjliggjort detta.

Att äntligen få känna glädje igen är så jävla oslagbart!