Utmattningssyndrom

På väg mot en ny version av mig själv. Orkar världen verkligen med det? Ja, det tror jag faktiskt för världen är så upp- och nedvänd, superskruvad så jag kommer med all säkerhet fylla en bra funktion där.

En utmattning, plötsligt händer det

En utmattning var inte direkt det som stod på min ”bucketlist” men förstår just idag att jag fått en andra chans och är på rätt väg. Nu är det ganska precis ett år sedan jag satt på vårdcentralen för en vanlig check av blodtrycket som då var förfärligt och diverse andra krämpor som jag inte hade tid med. Sjuksköterskan som stack hål på min bubbla av duktighet och verkligen såg mig räddade förmodligen mitt liv. Att få gråta som ett barn och äntligen känna – det räcker nu. Någon hjälper dig och du ska stämpla ut från ditt liv – NU!

Smärtsamt som fan och början på en resa jag helst sluppit. Toppade skiten med lite bröstcancer också och det har jag förstått att ”kleti och pleti” kan ta in. Cancer är ju en riktig sjukdom.

Utmattningssyndrom? Vad är det?

Biljetten du löste för många år sedan. Åkte på den för många gånger och trodde, bara det här och det här – sedan ska jag ta det lite lugnare. Och glömde att det blir inte lugnare om du inte själv bestämmer dig för att stiga av det skenade tåget. Jag blev avkastad tack och lov. Min andra chans i livet.

Börjat på en ny hälsokurs som är gratis och något kommunen tillhandahåller. Givetvis har jag pröjsat via min skattepeng men fantastiskt att just min kommun erbjuder/prioriterar detta. Nu är det ”hardcore” vilket innebär två gånger i veckan. I våras orkade jag en gång i veckan så det går faktiskt framåt och jag ser ljuset…

Att tillbringa två timmar tillsammans med andra knäppgökar (utmattade) och inse att man inte är ensam är så befriande. Kom som du är, var den du vill och gör det du kan. Avslappning, yoga, lukta på träd, andas och bara vara. Dela med dig av din historia men framförallt dela erfarenheter och de små stegen i vardagen som tar dig framåt till en bättre version av dig själv. Jag läker tillsammans med andra för att de törs dela med sig av sin historia. Tacksam är jag som ett fullsketet utedass.

Återhämta sig från en utmattning

Tiden är det som spökat för mig. Velat veta hur lång tid tar det? När är utmattningen över? Vad kan jag göra mer? Acceptansen och bearbetningen av all den skuld och skam jag känt över att inte gå till mitt arbete har mer och mer tagit mindre plats.

Att inte orka med en hel dag utan att sova, Vad är problemet? Jag är sjuk och idag finns det dagar när jag inte ens somnar utan bara vilar. Med andra ord, mer vakentid än sovtid men utan skuldkänslor de dagar det kukar ur och jag somnar.

Inte orka med socialt umgänge? Blivit bättre på att sålla. Vad tycker jag är kul? Jag behöver inte vara klassens clown fast jag älskar att vara det. Välja tillfällena och våga välja det umgänge jag orkar med.

Att komma till acceptans har i mitt fall varit att utbilda mig i ämnet utmattning som är otroligt brett då det faller under psykisk ohälsa. Lyssnat på poddar, deltagit i en hälsokurs i våras som innebar två timmar per vecka, samtal med min KBT agent (psykolog inom Kognitiv Beteendeterapi) och det heter såklart inte KBT agent. Det är påhittat för hon har verkligen satt fingret i ögat på den duktiga lilla flickan som gjort den här formidabla resan till utmattning.

Jag kommer tillbaka men jag behöver tid.

En god gammal vän

Den goda gamla vännen träffade jag igår. På en samling med människor i ett konferensrum. Knäppgökarnas upptaktsmöte.

När jag fröjdefullt noterar idioten som sitter med sin mobiltelefon och fipplar under tiden kursledaren går igenom tider, vad vi ska göra under tio veckor och övrig viktig information. Hur jag vill resa mig i slow motion och glida fram i mina mockaboots och leverera en toppalusing så ansiktet studsar i bordet för den totala avsaknaden av respekt mot kursledaren och övriga deltagare. När sedan idioten bygger en slags mobiltelefonhållare med hjälp av en gummerad bläckpenna för att förhindra eventuellt glid mot bordet, önskade jag att min väska innehållit en slangbella och ett gäng ärtor. I´m fucking back eller åtminstone en bra jävla bit på väg!

Oavsett vad man ägnar sig åt. I mitt fall är det en rehabilitering av en utmattning som klassas enligt vår kära myndighet Försäkringskassan som psykisk ohälsa. Att trampa i det träsket har varit en lärdom och ett uppvaknande. Det är Försäkringskassan, oavsett vad din läkare anser som bestämmer om du är sjuk eller inte. Så mitt råd är att spara pengar så du har råd att vara sjuk.

Utmattning syns inte

Det finns alltid människor som har det värre. Så har det alltid varit och så kommer det förbli. Det tar aldrig bort den smärta just du upplever. Det kan vara ett nageltrång, en fis på tvären eller cancer. Din upplevelse är din och det har jag lärt mig. Min smärta är min och när jag kommer till en acceptans, först då kan jag börja tillrättalägga mitt liv. Att fokusera på vad min omgivning tänker om mig har jag också i princip lyckats skippa. Ingen kan krypa in i någons hjärna och veta vad den personen tänker. Alltså behöver jag inte lägga tid och energi på att fundera på vad ”kleti och pleti” tänker om mig. Mitt redskap när jobbiga tankar dyker upp är att trycka på min knapp.Min livsresa är min och endast min. Rätt skön känsla faktiskt. Det har varit och kommer bli enorma kurvor för jag har en känsla av att det liksom inte är raksträcka att bli gammal. Men jag jobbar på som fan för att bli rustad för fler gupp, avåkningar och diverse sladdar i dikena. För hänga med, det ska jag göra. Nästa mål är nya pattar för det är ganska jobbigt att gå omkring med en dunk på 1,8 kg och en ickepatte i form av ett låtsasbröst som ska tvättas varje kväll och vila i sin låda för att behålla sin passform.

Kanske ett nageltrång hade varit lite smidigare men vad fan, nu blev det inte så. Finns säkert en mening med det också och hur som haver, det går framåt.

En sak har jag lärt mig och det är jag genuint lycklig över.

Finns ingen som du behöver mer än dig själv.

Och det har jag kommit fram till genom att ha underbara vänner och min lilla familj. Stöd, omtanke, kärlek, samtal och goa skratt men kan jag inte förvalta det och förstå mitt eget värde i den gemenskapen så är inget värt.

Kram kram