För alla

Välkommen in

2018/05/15

Idag var det äntligen dags, som jag har väntat och längtat. Not.

Okej, nummer ett är tandläkaren men att gå och lägga upp bävern är en stark tvåa i det jag helst INTE vill göra.

Cellprov

Det vanliga dilemmat infann sig. Hur mycket ska man ansa till det? Vill inte att den som hälsar på där nere ska få några konstiga tankar om att jag t.ex. extraknäcker som porrskådis eller tror mig vara en kissnödig trettonåring. Inte heller brukar jag pynta med glitter.

Fånigt

Så himla fånigt, jag vet det. Ett besök som tog max fem minuter och är fantastiskt att man får göra gratis.

Vi över femtio blir kallade var femte år och kvinnor under den åldern var tredje år. Var ju tvungen att babbla på om något när jag låg där med benen i vädret, så jag körde på med ett frågeformulär.

Legitimation tack

Fick börja med att legitimera mig när jag kom in i undersökningsrummet. Då undrade jag om det är vanligt att folk liksom snor andras tider så där lite slumpmässigt bara? Okej, ingen bra bio i eftermiddag så jag drar till barnmorskemottagningen och ser om jag kan pipa in på någon annans tid.

Men nej, det var för att säkerställa att provresultatet verkligen skickas till rätt person. Ja, det kan ju vara bra.

Sedan frågade jag efter tossor till fötterna men se det behövdes inte:

“Du kan behålla skorna på.”

“Ja men trosorna ska väl av?”

Jodå, det underlättade ju såklart.

Går det bra att köra in med häst och vagn?

Sedan har de en mackapär som liksom öppnar upp hela härligheten och den hade hon lite problem med och fick byta storlek. Då tänkte jag “aj fan, blir det en större eller mindre variant”?

Vad är det man ligger inne med egentligen? En stor femma med inbyggd balkong eller en etta med sovalkov?

Så var det över på ett kick. Så mycket oro och funderingar över något så kvickt åtgärdat. Totalt onödigt av mig att lägga all den energin på att oroa mig över ett besök på max fem minuter. När jag ska lämna undersökningsrummet är dörren låst.

“Ja, jag har låst, sa den söta barnmorskan.”

“Förstår det, svarade jag. Säkerhetsåtgärd för den stackaren som kunde ramlat in här och naglat ögonen i bävern. Hade nog aldrig hämtat sig igen.”

Hon svarade inte. Hoppas hon slutat skratta nu.

Tack och lov

Nu var ju detta en så kallad cellprovstagning för att kolla att man inte har cellförändringar som kan utvecklas till cancer. Utförs av barnmorska men trots detta for tanken genom mitt huvud i morse och kaffet smakade plötsligt inte så gott. Tänk om det är en Muhammed i trettioårs åldern med håriga händer och ludd ut till nagelbanden?

Då ser jag mig själv i väntrummet när mitt namn ropas upp hur jag djupt sjunker ner i en artikel ur “Vi Föräldrar” om hur du tillverkar sötpotatispuré till din söta lilla feta bebis. Sedan hur jag sakta glider utmed väggarna och på parkeringen får upp en fart i bästa OS form.

Det var ingen var Muhammed tack och lov. Kunde nöjd och med värdiga steg sladdra ut på parkeringen. Då har någon jävla idiot parkerat så nära min förardörr så jag får åla mig in via passagerardörren. Det var ett äventyr vill jag lova. Stekhett, kort kjol, bara ben modell fluffiga och svinvarma skinnsäten som likt Karlssons klister kladdade sig fast mot mina svettiga lunchkorvar.

Satan, vad förbannad jag blir på sånt!

Jaha ja, såhär kul kan man också ha det en tisdag mitt i livet. Såvida inget oförutsett händer så kan jag nu pusta ut i fem år. Undrar hur bävern mår då? Kanske läge för glitter?

Ha en härlig kväll, nu ska jag vattna mina gurkor!

Kram kram

 

 

 

 

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam