För alla

Världens bästa tisdag

2018/09/18

I morse var det absolut inga som helst problem att studsa upp när väckarklockan ringde. Tisdagar som jag annars tycker är veckans mest meningslösa dag fick denna dag som idag verkligen ta plats som veckans mest meningsfyllda dag.

Anticimex, min räddare i nöden

Tjugo i åtta gled han in som en prins i sin vita skåpbil. Jag stod redan på första parkett för ett hett och överväldigande mottagande.

“Välkommen, du är så efterlängtad. Är så lycklig att jag skulle kunna slicka på dig”, utbrast jag i rena ivern.

På bred skånska svarar denna insektsbekämpande konung, “Näe, görr ente de e du snäll”.

Såklart gjorde jag inte det. Skulle aldrig få för mig att stöta mig med dessa samhällets stöttepelare inom skadedjurssektorn.

Ut med getingkrigaren på balkongen utanför kontoret där jag antagit att det finns bo i storlek som en medicinboll. Varje dag har det legat döingar på golvet oavsett om jag haft öppet eller inte. Att de är döingar beror på denna penna som jag drar runt fönsterna med jämna mellanrum. Ångrar att jag inte köpte en hel pall. (Kommer säkerligen snart att förbjudas. Finns troligen något pucko som slickat på den och bajsat ner sig eller nåt).

Hämtade sopkvasten så han kunde väcka dem då solen ännu inte nått denna gavelsidan men se inte en geting i sikte. Jag upptäckte dock två små hål under panelen och utbrast bedjande samtidigt som jag verkligen försökte se otroligt söt ut: “Men snälla kan du inte bara spruta lite i hålen för säkerhets skull?”

Jodå, visst kunde han väl det, detta praktexemplar till krigarkonung.

Sedan snackar vi bingo

Jag går över till den andra gavelsidan där solen legat på sedan den vaknade och där snackar vi liv och rörelse. Oh my god…

Glädjen i ögonen på min giftförsedde insektspirat fullkomligt bländade mig. “Jaja, härrr snackar vi”, vräkte han fryntligt på sin breda skånska.

Upp på stegen som en bergsget med giftet i högsta hugg. Min glädje visste inga gränser. Och satan vad det blev kalabalik i boet. I rena förskräckelsen som blandades med ett perverst lyckorus stod jag som fastlimmad i backen och bara följde det fascinerande skådespelet.

Nu har “the king of poison” lovat att om de inte är döda senast imorgon så ska jag bara ringa. “Jau kommar gärna igen men hoppas mest på att jau slipperrr se daj.”

Ähhhh…ja, jag fattar ju att han menar att behöver han inte komma så har han lyckats träffa rätt och gjort ett fantastiskt jobb, eller?…

Skit samma, jag är överlycklig och denna dagen är bara helt fantastisk. Snart kan jag vädra igen på övervåningen hur mycket jag vill och bara njuta av min flugpenna och denna dagen i mitt liv. Jag älskar Anticimex, så enkelt är det bara.

Kram kram

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply

Protected by WP Anti Spam